Mattes ögonsten

Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv, hypokondri och paranoia. Jade är delaktig, om inte orsaken, till båda känslorna. Egentligen är inte känslorna nya så mycket som aktualliserade. Vi har alla hört historier om Lassie-hundar. Hundar som räddar husse & matte ur brinnande hus. Hundar som väntar på husse på samma plats dag in och dag ut fast husse dött (alternativt ligger på husses grav i tio års tid.) Hundar som sniffar sig fram till sjukdom och elände på mattes kropp. Ja, det är just det. Vet inte om jag läst det eller om någon berättat (har iofs ett svagt minne av en dokumentär på någon svensk kanal) men jag minns en berättelse om en hund som hela tiden försökte slicka och buffa matte på höger ben. Såsmåning om såg matten i fråga att hon fått hudförändringar på sagda ben, inte pga hunden. Hon går till vårdcentralen och, ja du har säkert redan förstått, cancer! Min hypokonderi består av att Jade har dille på att slicka höger vad & knä. Cancer? Hepatit? Ebola, Aids och böldpest? Alltihop? Ja, det är säkert alltihop! Andra ställen som Jadie gillar att "städa" är min panna och ögon. Kan någon säga Hjärntumör? Eller är det bara så att jag behöver duscha...

Förutom min nuvarande sjukdomsbild så har jag och vovven tränat stenhårt! Det är superkul att träna freestyle, speciellt som jadie verkligen älskar det. Vi håller på att träna in slalom, snurr, spinn (snurr åt andra hållet), åttan, runt (gå runt mig,) mellan och front. Dessutom så håller vi på att få in en hyfsad "fot" som vi kallar nära, tackvare vardagslydnadsträningen. Tjho! Vem sa att man inte kan träna en löptik? Jag har turen nog att ha en liten hund som blir värsta bordercollien när hon löper. Inga temperamentsvängningar alls, bara en vilja att vara näääära. På nätterna så har hon, precis som förra gången, börjat sova ovanpå mig, allt för att komma än närmre. Knaskråka. *tår i ögonvrån*

Skändar nu min stackars vovve flera gånger om dagen för att kolla om man får blod på handen. Inte än iallafall, men soooon! Tragiskt nog innebär detta att vi inte kan fortsätta på vardagslydnadskursen eller börja på nybörjaragility. *snyft* Ska kolla upp om det finns någon agilitykurs uppe i norr nu i sommar som vi kan gå istället. Är verkligen så taggad att starta med detta. Det blir förresten vår första "riktiga" kurs tillsammans.

Förutom vår träning så har vi även hunnit med en av kråkans favoritlekar, storviltsjakt eller som jag kallar det dammsuga. Det är ren och skär lycka då dammsugaren kommer fram och man kan springa runt och attackera den från olika vinklar. nej, hon är inte rädd. Svansen går som en trummpinne under ett rocksolo. Hon försöker envetet greppa munstycket som är lite för stort för hennes mun. Efter ett tag så börjar hon lägga sig i bakhåll och slänger sig fram när man minst anar det. Bredvid en byrå, bakom ett bord eller under soffan, alla är bra bakhållsställen. Idag lyckades hon göra något mystiskt när jag dammsugade under soffan. Vet inte vad då jag inte kan se från den vinkeln, men det hela slutade med att jag dängde mitt ringfinger med full kraft i sidan av soffbordet. Aj!! Brydde sig vovven om detta när hon ålade ut från sitt gömställe? Icke sa nicke! Hon fortsatte glatt till sovrummet för att förbereda attack från ovan (hopp från sängen.) Man inser förresten vilken vanemänniska man är då hon vet vilket rum jag kommer att ta näst.

På det hela taget så kan jag inte säga att jag är så otroligt förtjust i hennes hobby. Tyvärr så är det helt och hållet mitt eget fel. Jag vill inte att hon ska vara rädd för något och när hon utvecklade en räddsla för dammsugare så skulle den botas. Hennes valpkoppel låg och skräpade i hallen när hon var liten och blev olyckligtvis uppsuget med en massa oljud. Tror hon trodde att det kunde hända henne med, så hon tog sin flykt under soffan. Efter några städomgångar till så tyckte jag att så här kunde vi inte ha det. Jag la helt enkelt dammsugaren på golvet i vardagsrummet och lät den ligga där. Vi hade godisgömme runt och på den flera gånger. Hennes rädsla släppte och nu är det nog en av de roligaste grejerna i lägenheten, när den är igång alltså.

Moppen är kul den med så varje gång man vaskar så blir det små tassavtryck überall. Morr! Brukar säga åt henne att gå sin väg och det gör hon, men ofta kommer man glatt rusande tillbaka efter ett tag för att göra en blitzattack på moppen. Ibland undrar jag varför jag ens bryr mig om att städa. Misstänker att Jade undrar detsamma för då jag kommer in för att vaska i sovrummet hittar jag henne i full färd med att slita tussar ur hennes fårfäll. Hon viftar på svansen och ger min en uppmuntrande blick som säger Det är lungt matte. Jag vet hur det ska se ut hemma hos oss. Sätt dig i soffan så fixar jag resten!