Finn fem fel...
Feberyra i sommarhettan
Hemma med feber och ont i huvudet. Tror att det beror på att jag bränt mig förmycket. Dumma mig, och dumma solen. Tror att jag kan skylla mina superdupertankar på ren feberyra. Jag har nu hittat på & castat vänskapskretsen i CM-satirer. Brilliant om du frågar mig (38.2 vid senaste kollen.) Tror faktiskt att det kan vara tur att jag inte har videokamera i detta läge.
Senario 1
Kissa över hundens kiss
Det handlar om dominans och visa vem som bestämmer. Genom att det är svårare för kvinnor att göra detta så är de inga naturliga ledare förklarar CM och visar för husse hur han ska göra. Husse berättar sedan överlyckligt & förvånat hur lätt det var och att han aldrig kommit på detta själv
CM - vet inte om jag ska ha Gottfrid eller Bobbe, de har ju båda skägg, en viktig del av CMs image.
Husse - Anders, kan se honom se så där förundrat paff ut som ägarna brukar göra när "...och sedan dess går vi en promenad om dagen och nu är hunden mindre stressad. Who knew?"
hund - Willy
Senario 2
Ett nytt specialhalsband
Här finns två förslag:
A) En förlängningskabel kopplat till strypkedja på temat "It's not the voltage, it's the amps."
B) Ett inkallningskoppel typ dammsugarsladds-indragning fast 1000 gånger mer fart. När hunden kommit in tsk:ar man lite för att visa att den gjorde fel som inte kom på en gång.
Båda halsbanden är givetvis döpta efter frun (Foolyoula, Disbelief, Moronica eller nått sånt.)
ägare & beundrare av koppel - Joanna
hund 1 - testhund = tyghund (Tänk Tarzan och lejon i någon svart/vit klassiker från 1940-talet.)
hund 2 - ej klart
Senario 3
Miljöträning av olika slag
Hund slängs från båt i hav (tyghund kastas i, Djingig hoppar upp på land & skakar av sig.)
Hund på motorväg (en sån där bilmatta som kidsen har. Hunden är Godzilla-stor i jämförelse med bilarna. den får gärna tugga i sig bilarna så att publiken & ägarna förstår hur farligt detta är.)
Hund i fallskärm etc.
Senario 4
Vargen i dess naturliga miljö "What would the wolf do?"
Bianca & Jade (samt någon/några annan ofarlig svansviftare, gärna en valp) har sånnan där orangea SBK-POLIS-arbetstäcken fast med ordet VARG och får springa runt i skogen och vara "naturliga" dvs rulla sig i äckel (för att lukta som flock/bytesdjur) äta äckel (well, utströdd mat eller så, som slafsar) spana på intet ont anande människor och stjäla deras mat (man kan förresten undra varför DETTA inte är en hundsport? Jade skulle briljera!) Människorna har med sig hundar som har täcke märkt HUND. Sedan kommer vi naturligt in på hybrider då HUND & VARG har kärleksgos (Jade (varg) med Zonic, Cooper eller Charlie (hund)...)
Senario 5
Hund & barn
Ägaren berättar att vår hund har bitit och dödat ett barn och nu behöver vi hjälp så den inte gör så igen. På reinactmenten springer hunden fritt och attackerar barnet. Kanske är det t o m så att någon filmar detta i sann dokysåpa anda.
CM löser problemet med att koppla hunden. Ägarens så nöjd och glad "Kolla nu kan han gå förbi utan att bita dem i strupen." Hunden gör givetvis fortfarande utfall.
ägare - Madelene och/eller Bobbe
hund - charlie, Zonic eller någon annan sparris
barn i reinactment - Sophia (med håret i två tofsar ätandes stor polkagrisklubba)
Attackhund i reinactment - tyghunden alt Cooper
Visst är jag bra? Bara måste spelas in och läggas på youtube. Fundrar också på om man skulle kunna ha ett tema med "Det är inte hunden, det är ägaren" Där några sitter som gäng-trash på en parkbänk i Varberg (eller annan not-so-betong-stad.)
Mys-pys
Långledigt i helgen. Fredag, lördag, söndag och måndag utan schemalagda planer och viktiga to-do. Yay! säger både jag och voffsan. Fnular på om morgondagens to-do ska vara picknick ute i skogen. Sushi till mig och whatever den själv-BARF:ande kråkan hittar på marken. Risken finns dock att hon rullar sig i godsakerna, allt för att ge matte lite jobb. På lördag tror jag att vi ska åka till Slottsskogen och titta på alla djuren (läs, skälla på alla djuren, om man är liten & svart) och träna på att gå snyggt i koppel. Söndag... är vilodagen, så då vilar man. Över 25 grader varmt sa de på nyheterna, najs extraordinär lixom. Och slutligen måndag, vad man gör då vet jag inte, men ska nog komma på något piffigt. It's a hard job, but someone's got to do it!
Det ska bli skönt att busa, träna och mysa med kråkan, då det varit långa dagar utan mys-pys-voffsan den senaste veckan då hon varit på safari i Lerum samt att matte skriver uppsats. Undrar om om hon saknar mig lika mycket som jag saknar henne när vi inte är tillsammans? I helgen var första gången jag sov utan henne sedan kråkan flyttat hem till mig (mer är två år alltså.) Jag var på bröllop i Ljungskile/Uddevalla och kråkis var hemma hos Ragnar & co i Lerum. Hon verkar ha haft det supermysigt med spakväll och allt. Kom hem nyduschad & grann, då hon och Bianca hittat smarrigt äckel att rulla in sig i ute i skogen, samt att Team Joanna klippt & filat klor (fast lyckligtvis inget "men oj, saxen bara slant å nu är hon kuperad lagom till nästa utställning. Så synd...") ;p
Mamma och pappa tyckte förresten att det var jätteroligt med en hund som hette Ragnar och frågade om pyret haft det skoj där eller om hon hade träffat Ragnar. Då både Ragnar och träffa är två ord hon faktiskt förstår så viftade hon glatt med hela kroppen av lycka, fast det är klart, hon trodde ju att hon skulle få se det röda kräket, som hans matte så kärleksfullt dubbat honom, igen. Ibland är det inte lätt att vara liten och svart. <3
Världens bästa kråka!!
Världens sämsta matte!
Måndag - Examination för vfu (praktiken)
Tisdag - Examination för gruppuppgift
Onsdag - Vi får hemtentan (uppsats, jämför tre böcker) samt packa inför norrlandsresa
Torsdag - reser till norrland, firar lillebrors födelsedag
Fredag - Mamma doktorerar i Umeå (12 mil från bostaden), mamma har fest på kvällen (sittning för 68 personer)
Lördag - Firar min fasters 50-årsdag (fyllde i torsdags som min bror.)
Söndag - Skriva den olycksaliga tentan som ska vara inne senast denna dag.
Hur mycket träning har en liten kråka fått? Ingen! Hur många promenader har liten kråka gått? Typ tre, tror jag... ja förutom kissrundorna då. Vad leder sådant neglect och misskötsel till? Jo, liten kråka tar på sig alldeles egna arbetsuppgifter. Nu vill ju småkråkor vara hjälpsamma så de försöker på bästa sätt sköta om sin matte geonom att pussas & gosseattacka vid minsta lilla invit dvs minsta lilla ögonkast åt hennes håll, matte sitter ned eller matte bara finns. Småtassar kan också skriva på en laptop, om än inte bra eller ens läsligt.
Det stora som småkråkor tagit på sig är att vakta vår lilla miniflock (jag & hon.) Jag har tidigare nämnt hennes lilla hjärna och stora lungkapacitet, not a good combo... I kråkors värld går allt att skälla på, ALLT!! Stor, tuff och farlig? Kanske inte, men man gör sitt bästa tänkte Jade och satte igång till mattes och omgivningens förfäran.
Nu är vi tillbaka i vardagen igen och världens sämsta matte ska åter bli en matte att räkna med (och därmed få en välskött liten kråka igen.) Voffsan ska få Nordic färskfoder igen, det ska tränas igen, det ska promeneras och det ska mysas. Vi har redan gått långrundor alla dagar utom Onsdag då vi istället åkte ut till havet med ett gäng andra knasbollar (dps och dess ägare) för myspicknick och dp-bus på klipporna. På söndag blir det mer vovvebus då det är pinneträff här ute hos oss. Vad gör man inte för arbetsamma små kråkor? <3
Två år med Jade
Det kvantmekaniska i tillvaron är att jag inte kommer ihåg tiden utan Jade (till skillnad från tiden utan rynkor som jag fortfarande delude:ar mig att tro att jag lever i. Döm om min förvåning varje morgon när jag ser min osminkade bild i spegeln.) Resor, fester, vänner och andra saker som pre-dates Jadies förvånar mig ständigt. När man fnular och funderar men hur löste jag hundpassningen då? och kommer på att då är ca tre år innan kråkan ens föddes. Ingen hund, ingen passning. Tillika dog drömmen om en stor takvåning i innerstaden samma dag som kråkan klev in i mitt liv. Nu drömmer jag om ett hus på landet med appelplan, lada för agilityträning på vintern och flera hektar skog för promenad & viltspår. Snacka om helomvändning.
Dammade av mina skor här om veckan och förvånads över dess antal, samt att så många hade höga klackar. Behöver jag säga att de predates Jade? Nu är det gåriktiga, vattentäta och förmåga att ta på utan krussiduller som prioriteras, inte färg, form och mode. Jag har uner dessa två år (ok, första två veckorna) gett upp på ljusa kläder då det inte går att dölja vare sig små svarta hårstrån eller tassavtryck. Det enda sättet att få bort de svarta hårstråna är att torktumla shajten så där försvinner fler material. Fleece har dessutom blivit en del av min vardag. Passform? Yeah right! Antal fickor? Ohhh! Här ryms ju mobil, bajspåsar, näsdukar, godis, klicker, cigg, koppel, leksak, plånbok, etc. Fast jag kommer aldrig (!!!) att köpa eller synas i Foppatofflor eller midjeväska. Någonstans får man faktiskt dra gränsen.
Sedan har vi tvärtom tids-tankarna (tillbaka till kvantfysiken.) Har jag verkligen bara känt dessa personer i mindre än två år? Du måste skoja! De flesta hundvänner vi umgås med är ju dp-ägare och det är kanske därför som man passar så bra ihop oberoende av ålder, kön och bakgrund, för det är ju tyvärr sant som man säger; sådan matte, sådan hund. Min älskade lilla kråka är ju inte den skarpaste kniven i lådan. Söt & snäll, men inte helt bright, har en slight ätstörning (eller som min bror sa kring jul "Hon skulle sälja dig och sin själ för en havrefras.") och totalt adhd-störd. *ohh ser något som glimmar brb.*
Glitter & Glamour, stenar & paljetter. Hur kommer det sig att jag inte pysslat ihop ett Jadehalsband till Jadies än? fast det var ju inte det vi prtade om... Well, som sagt, sådan matte sådan hund. Undrar om jag har något gott undanstoppat i skafferiet?
Dubbla budskap?
Willy tröttnade först och kurrade ihop sig vid husse. Han var så söt där han låg under sin filt. Bara nosen stack ut. Det hindrade ju inte att varje gång jag gick in i köket för att se hur chokladgörandet gick (nämnde jag att chokladen handgjordes? mums!) så kastade han sig ut och rusade efter. OK, inte efter mig utan efter brorsan & besökande fjällan.
Det är förresten rent otroligt hur lydiga tre vovvar blir då ostbågarna åker fram. Etter bättre än pizzakanter om du frågar de tre små liven. Så bra in fact att man inte lyssnar på kommando utan gör alla trick man kan, samtidigt. Var är klickern då man behöver den? Inte i tv-soffan iallafall.
På väg hem blev vi som vanligt antastade av diverse fyllon, men denna gång även av normala fredags-party-people. "Får man klappa hunden?" Givetvis! Jade gjorde sitt som reklam för rasen igen. Så snäll och söt så. De tog foto på henne för att kunna googla dvärgpinscher när de kom hem. Det är inte första gången vilt främmande människor tar foton på Jadisen heller. Har faktiskt tappat räkningen på hur många som gjort det under hennes livstid. Är man sötast i världen så är man. Jade har faktist fått folk i bilar att stanna och fråga om henne, igen fler gånger än jag kommer ihåg. Hmmm, inser att jag inte ens blir förvånad längre då folk frågar om de får ta foto på henne. Tycker mest att det är nice att de frågar och inte bara tar sina bilder (vilket oxå har hänt.)
Mest scary var dock när vi är på väg mot skogen och en patrullerande polisbil passerar oss (bor man in the hood så gör man) gör en U-sväng och vevar ner rutan. Hinner tänka ut massor av scenarion innan chauffören säger: "Jag måste bara fråga, vad är det för ras?" Jag piper fram "Dvärgpinscher" Asså, jag är en laglydig medborgare, ska ju bli småskolelärare (pappas uttryck) för sjutton, varför blir jag skraj då polisen rullar upp bredvid en? Kråkan hade dock inga sånna betänkligheter utan slänger sig glatt viftande med svansen mot bilen. Hon blir kliad & klappad av polisen, som öppnat dörren för att nå henne, och returnerar tjänsen genom att hoppa upp i knä och gosseattacka och pussas vilt. Restriktiv ras, my foot... She lööövs everybody, speciellt de med godis.
Äntligen!
Vi åkte hem i förrgår. Flyg hela vägen denna gång. Snabbt och effektivt, ja, om man nu bokat i tid och inte som jag i sista stund. Under tids- & pengapress hade jag och kråkan sju timmar att slå ihjäl på Arlanda. Hmmm, tror inte det... Vi åkte raskt in till Linda som tillsammans med sin Christian och de två dvärgpinschrarna Dini & Jawa driver Pets in Town, http://www.petsintown.se/ i Gröndal. Både jag och Linda var lagom mossiga, men vi sörplade kaffe och hade trevligt ändå. Hur kommer det sig att man som hundägare alltid är så fruktansvärt sexig? Life on the wild side är att gå ut med endast en bajspåse.
Lilla röda Dini var i slutet av löpet och var av förklariga skäl lite slö. Jade var manisk, inte hyperaktiv som vanligt (dp, lixom) utan klättra på väggarna, slåss över mat, yla som en varg hysterisk. Hon lugnade ner sig först efter att vi gick en promenad strax innan vi skulle åka tillbaka till flygplatsen. Så lagom dags då... Mini-Jawa var oxå i gasen. Stackars Dini låg nog i sin korg tillsammans med sin gossehund och tänkte -Inte en till liten skällig svart sak.
Även om man bara slappar runt i en djuraffär så befinner man ju just sig i en djuraffär. Massor av nicea saker att pröva & shoppa. Jade är nu mer ägare till ett as-snyggt brett rött läderhalsband från Pritax och ett brunt halvstryp med diskreta silvernitar från Request. Snyggaste kråkan in da hood! Lite snåplocks-gotte-gotte blev det ju oxå. Som vanligt. Här som jag hade tänkte shoppa loss på MyDog. Fast det är klart... Jag är supernöjd så ingen skada skedd.
Imorgon bär det förresten av till nyss nämnda utställning. Kråkan ska studsa runt i ringen för första gången sedan i mars förra året. Spännande! Nu hoppas vi bara att det går bra. Inte bara resultatsmässigt utan också i övrigt. Kråkan har utvecklat en lite tuffare attityd till andra jyckar sedan hon blev biten av en rasfrände på väg upp till Stockholm i höstas. Ok, visst är det ett I-landsproblem att min hund gruffar tillbaka när någon gruffar mot henne, men det är ganska nytt och oväntat så jag blir lika förvånad varje gång. Hon försökte sätta åt Dini i hennes egen butik (ja, according to Dini alltså) när vi var där. Detta från hunden som för någon månad sedan skulle ha lagt sig på rygg samtidigt som hon viftade på svansen av lycka... Tja, hon är fortfarande knäpp.
Nu ska det packas inför morgondagen. Vatten, utställningskoppel, stol till matte och... godis?
Nytt år, nya tag
Jade har tillbringat nyårshelgen med att göra en ny bekantskap i form av Tibbe, en sju månaders blandis (Chow-Chow, Tervueren, Schäfer och Collie.) Stor, lurvig och snäll, fast det tyckte inte Jade vid deras första möte. Let me explain...
Dagen innan nyårsafton var min mor ute på kvällspromenix med lillJåttan. Det hoppades, skuttades och gjordes behov av både skvätt und sprätt samt no 2 (mamma ger beröm när liten och svart uträttar sina behov, dessutom är det vi som kissat och basat ute...) När de är en halv kilometer hemifrån så träffar de på en av grannarnas döttrar som kommit upp för att fira helgen med familjen. Hon köpte ovan nämda Tibbe i somras. Han av som ni förstår ett litet lurv då. Nu är han ett stort lurv. Tibbes matte kände genast igen Jade och frågade om det var ok att släppa Tibbe (han är liksom jåttan mest lös på promenader.) Visst, säger mamma och här skiljer sig Jades och hennes version av sanningen.
Enligt Jade
Stort farligt monster tänker äta upp mig. Matte räddar mig. Gossa, sova, äta.
Enligt mamma
Tibbe springer fram, viftandes på svansen och gör en lekinvit. Jade reagerar som om hon blivit trampad på och tjuter som en liten siren, INNAN han ens hunnit fram. På något sätt gör hon sedan en Houdini och väl fri från kopplets bojor drar hon i vg så fort en liten dvärgpinscher bara kan. Efter henne springer Tibbe (buuus!!!) Sedan mamma och wfter henne Tibbes ägare. Tibbe stannar och kommer tillbaka efter en något sen inkallning (tja, ni vet Jades effekt på det motsatta könet. Mamma orkar kanske tio meter och börjar trava hemmåt i mer männsklig takt.
Enligt moi
Hemma i värmen sitter jag och knåpar vi datorn. Jag hör helt plötsligt intensivt skällande ute på bron (anm. norrländska för trappen upp till huset.) Vad hon låter arg, tänker jag. Varför kommer de inte in? Vad håller de på med? Nu hörs intensiva ylanden utifrån. Jag knatar till dörren för att se vad jag kan göra för att få tyst på den bortskämda lilla Jåttan (ohh, yes! Bortskämd!!) När jag öppnar dörren springer en glad, svart koppellös hund in. Ser inte mamma någonstans. Jade hälsar glatt på mig och pappa som gå förbi. Ehh, var är mamma? Jag tar på mig skorna för att gå och leta rätt på min mor (lever hon? Jade är ju inte direkt RinTinTin heller... -Var finns mamma, Lassie? Sök!) När jag kommit ut på uppfarten så ser jag henne komma gående längs vägen. Hel, ren och levande. Den lilla vakthunden har helt sonika lämnat henne åt sitt öde, räddat sig själv och är redan nedkurrad under en filt i soffan.
Detta är första gången som Jade dragit iväg. Någonsin! Tror inte hon gjort detsamma om jag varit med. Då hade man istället suttit ihopkurrad på mattes fötter och sett så farlig ut som en liten jåtta mäktar med. Lite senare på kvällen kom ägarna och Tibbe förbi för att se om Jade kommit till rätta. Jag kunde ge lugnande besked samt muta Tibbe & kråkan med torkad blodpudding tills dess de båda mumsade ur samma hand och nosade på varandra. *score för matte!*
Dagen efter var Tibbe och Jade på samma nyårsfest (min faster och Tibbes ägare är bästa vänner sedan barndomen.) Kråkan var skeptisk från början, men hon är inget om inte lättmutad. Dessutom kom hon på att stora lurv inte riktigt kunde nå henne när hon ställde sig under stolar. Efter någon timme jagade de runt varandra, någon timme senare var Tibbe slut och vilde lite (not so much liten dp) Sedan var det lek igen. Jade behöver en ny dusch då hon är helt nedslickad/slemmad. Fram emot midnatt låg de framför öppna spisen gnagandes på vedklabbar (Tibbe) och näverbitar (Jade.) Tibbe ville hela tiden gnaga på samma mini-bit som Jade, istället för sin egen mer storleksanpassade bit. Knäppishundar...
Som ni ser så slutade det hela väl och Jade kan lägga en till kavaljer till listan.
Vem är det mest synd om?
När man är söt behöver man inte vara smart
Där är hunden! =D
Men hur kommer man ut?
Kanske här?
Här då?
Problemlösning 1A:
Ja, det är här som matte lägger undan kameran och problemlösning 1B tar vid, dvs matte to the resque. Man ålar sig in under stugan för att frigöra den lilla svarta kråkan som helt på eget bevåg lyckats gå tre varv runt de bärande pålarna som stugan står på. Kanske tränade hon inför agilityn? Kanske var hon bara sig själv? Kanske tyckte hon att matte hade för lite att göra...
Äntligen fri!
Eller?
Rättelse
Jag har jobbat förmiddag idag, eller från tiiidigt till kl 14.00. Bara några minuter innan jag skulle cykla hem så började regnet ösa ner. Genom att det varit soligt värre på morgonen, och hela förmiddagen, så hade jag inte med mig någon jacka. "Great," tänkte jag när jag pedalade hem i T-shirt och shorts. "Supergreat," tänkte jag då jag insåg att jag och pyret skulle behöva ge oss ut i detta oväder för en långpromenad. Dyblöt kom jag iallafall hem (och kall, kall, kall) tillslut. Det tar hela 60 sekunder att cykla hem, kanske 65 om det är motvind, men blöt som om jag nyduschat lyckades jag ändå bli. Väl hemma på gården tänkte jag inte så mycket, om jag hade någon tanke alls så var det "hutter hutter hutter" Inne så möts jag av en överlycklig liten Jade som snusar, gnufsar och är alldeles till sig av lycka. Awww, sööööt! Pappa berättar att hon skött sig bra och att de varit ute och gått på förmiddagen. De var ända till havet och tillbaka. "Vi var ute i en och en halv timme, två timmar ungefär." säger han bara så där. Vänta nu... Detta betyder... Inte gå... Inget regn... Gos & mys i soffan... Inomhus träning... YES!!! Nöjd nöjdinöjd nöjd! =D
Mamma utför också goda sysslor. Hon har tagit på sig att införskaffa hundmat "Då jag liks ska upp och jobba imorgon kan jag ju springa in och köpa maten så slipper du åka upp enkomt." Kommer inte på nu om jag skrivit det tidigare men lilla mat-trollet Jade matvägrar?! Ja, du läste rätt. Jade ratar mat! Nu blir hon iofs mer kräsen här uppe, eller... Det tar längre tid att få i sig maten. Säkert tio minuter eller så. Hemma sväljer hon ju maten så snabbt att jag misstänker att det är någon form av magi med i spelet. Som en dammsugare som slurpar i sig en gardin. Woosh!! att vägra helt har hon bara gjort en gång tidigare och då var det för att jag testade dietfoder. "Inge gott!" sa Jadisen och vi bytte till ett annat torrfoder, sedan åt hon likt en dammsugare igen.
Nä, jag brukar säga att om man får plocka bort maten efter femton minuter (så som det står i alla hundböcker) så är det dags att bege sig till Blå stjärnan! Tar det mer än femton sekunder är jag förvånad. Kring minuten är jag ganska så nöjd för det betyder ju att hon iallafall tuggat. Men nu har hon stenvägrat. Bytte till torrfoder från färskfoder innan vi åkte upp och det gick utmärkt, men jag märkte att det rann kopiöst mycket ur hennes ena öga. Genom att jag misstänkte torrfodret när hon fick en allergichock för en månad sedan (samma smak, annat märke) så testade jag att byta från ris & lax till ris & kyckling istället. Rinnigheten försvann på ett kick, men efter någon dag så gjorde aptiten detsamma. Well, aptit har hon, men inte på fodret. Har gått omkring och väntat i snart tre veckor på att hon ska "hungra till sig" så att hon börjar äta igen. Det verkar inte gå.
Nu innan midsommarhelgen så gjorde jag precis så som man inte ska göra. Jag gick in på djuraffären och plockade på mig provpåsar av ett foder som jag vet hon älskat tidigare. Bara för att testa om det är "hon löper ju och då..."-anledningen eller om maten helt enkelt smakar urk! Jadisen snusade på maten och började smaska på en gång. Yay! Seger! Ska erkänna att jag nog inte löst problemet på detta sätt om hon var en liten kräsen dam annars, men det är hon inte. Hon äter allt! Vi har till och med kunnat använda torrfoder när vi tränar. Fungerar lika bra som korv eller blodpudding, tro det eller ej. Är dock riktigt glad att jag slapp ta ställning till vad jag skulle göra om hon vägrat äta provpåsematen också. Nu är hon en lycklig liten hund igen. OK, hon var lycklig även då hon matvägrade, men hennes matte är mindre orolig och därmed mer lycklig. =D
KRIG!!!
Sedan i morse råder det fullt krig. I ena ringhörnan finner du Jade beväpnad med god hörsel, liten hjärna och starka lungor. I den andra ringhörnan återfinner du matte vars arsenal består av klicker och torkad blodpudding. Sitt bästa vapen, vattensprutan, hade hon ju givetvis glömt ta med till stuga så det var till att vara extra uppmärksam istället. Easier said than done, då man ligger i en solstol med spännande sommarläsning. According to Jade så tillhör all gräsmatta som hon kan se matte & mattes flock. Tur att hon är kort i rocken... Det gruffas, moffas och skälls mer än vanligt. turligt nog så är hon ju en ganska så tyst liten tjej till vardags, så jag inser att detta är ett I-landsproblem, men jag vill verkligen inte att hon ska skälla på folk. Hon får markera med ett litet off off, men inte skälla för full hals. Vårt krig är någon konstig korsning av skvallerträning & duschar.
Den enkla delen av träningen är alltså att varje gång Jadisen markerar något så klickar jag och hon får godis. markeringen kan vara ett lågt off-ande, stå i givakt (ack om hon så stod på utställningsbordet) eller bara allmänt förändrad uppmärksamhet (vaknar och spejar efter något ljud.) So far so good. Det som gör träningen lite jobbig för mitt pedagogiska sinnelag är just ovan nämnda vattenspruta. När hon skäller högt blir hon besprutad. En kombinerad positiv betingnings övning (positiv som i att tillföra något.) Det som gör träningen extra jobbig rent emotionellt är inte att spruta vatten på lilla hjärtat, utan att behöva förklara, påminna, skälla på och diskutera denna metod med föräldrarna. Vi är ju på semester i hemtrakterna uppe norr. Detta innebär att terroristråttan skäms bort något alldeles sanslöst. Inte äta sin mat? Handmatas. Ändå inte äta? Handmatas skinka. Ha tråkigt kl 05.12? Väcka mamma för en kissrunda i gryningen. Ha tråkigt kl 15.12? Väcka pappa för bus bus bus! Inte skälla? ja... just det... Det är ju så synd om vovven. Nu vill ju inte de heller att hon skäller, men de är inte riktigt med på hur vi ska få henne att sluta. Konsekvens, konsekvent och tydlighet my ass, liksom... Ser man bara tillräckligt söt ut så kan man komma undan med mord. Eller iallafall uppfodringsskall.
Vad de har svårast att greppa i denna anti-skall-regim är just skvallerträningsbiten. Det spelar ingen roll hur mycket jag förklarar för dem och visar hur det går till. Spruta vatten är enkelt, men då är ju skadan redan skedd. Bättre att försöka reda ut problem innan de ens uppstår om du frågar mig, ergo skvallerträning. Tydligen är det inte så man gör... Inledningsvis var det även jag som skulle hålla ordning på grannarna så att pyret inte skäller ut dem också. Om de var ute med kråkan så ropade de på mig "Nu skäller hon igen, säg till henne." Asså, ba, va, hallå?! Nä, den villfarelsen tog jag snabbt ur dem. Nu återstår bara att få dem att belöna rätt. Efter jag lyckats med detta ska vi gå igenom Dubbelkommandon - not nödvändigt eller Hjälpa till - varför du inte ska curla din hund.
Kan man klicka föräldrar?
Midsommarafton
Denna midsommardag har jag funderat lite kring vovven & löpet (som vanligt med andra ord...) Hur kommer det sig att när kråkan är som mest fertil, har som mest kvinliga könshormoner i sig (östrogen?) att hon börjar kissa som en hel karl? Sedan igår så står hon upp och lyfter lite nonchalant på ena bakbenet då behovet faller på. Och det gör det. Ofta. Jämt. Var tionde meter. Var 30:e sekund. Igen, som en hel karl. Jag fattar ingenting, som vanligt. Well, well... Så länge pyret är nöjd så får väl jag vara det också. Förbryllat nöjd.
Sommar och nästan sol
Av någon anledning så tycks Jadisen tro att hon kommer att bli bortglömd i dessa situationer. Visst, jag kan vara glömsk men jag har aldrig glömt henne. Idag glömde jag istället mina skor. Hade käckt bytt till flip-flops i stugan och upptäckte detta först då jag kommit hem. Men som sagt, har inte glömt Jadisen. Nu låter hon sig själv inte glömmas heller. Kråkan vet att man inte får skälla så istället kommmer det en massa hjärtskärande små gnyn och gnyfs från hennes håll. Knäppis-kråka!
Hemma på gården var det fullt solsken (orättfärdigt om du frågar mig, alla spårsakerna finns ju i stugan, morr!) Vi la oss i en löptiks-preparerad solsäng och njöt av värmen. Jade slog knut på långlinan fler gånger än jag orkade hålla reda på. Undrar om det är en otappad talang hon har? Kanske ska lära henna att springa runt i knopar? Det var en gång en prinsessa och en drake... KLICK! Skeppsråttan Jade låter väl ganska bra? Vi kan åka på de sju haven och leta efter Orlando Bloom och Johnny Depp! Me have new plan! Ohoy!
Imorgon börjar jag jobba den oheliga tiden 06.00 och detta gör mig än mer övertygad om att morgonar bör förbjudas!
