Mattes ögonsten

Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv, hypokondri och paranoia. Jade är delaktig, om inte orsaken, till båda känslorna. Egentligen är inte känslorna nya så mycket som aktualliserade. Vi har alla hört historier om Lassie-hundar. Hundar som räddar husse & matte ur brinnande hus. Hundar som väntar på husse på samma plats dag in och dag ut fast husse dött (alternativt ligger på husses grav i tio års tid.) Hundar som sniffar sig fram till sjukdom och elände på mattes kropp. Ja, det är just det. Vet inte om jag läst det eller om någon berättat (har iofs ett svagt minne av en dokumentär på någon svensk kanal) men jag minns en berättelse om en hund som hela tiden försökte slicka och buffa matte på höger ben. Såsmåning om såg matten i fråga att hon fått hudförändringar på sagda ben, inte pga hunden. Hon går till vårdcentralen och, ja du har säkert redan förstått, cancer! Min hypokonderi består av att Jade har dille på att slicka höger vad & knä. Cancer? Hepatit? Ebola, Aids och böldpest? Alltihop? Ja, det är säkert alltihop! Andra ställen som Jadie gillar att "städa" är min panna och ögon. Kan någon säga Hjärntumör? Eller är det bara så att jag behöver duscha...

Förutom min nuvarande sjukdomsbild så har jag och vovven tränat stenhårt! Det är superkul att träna freestyle, speciellt som jadie verkligen älskar det. Vi håller på att träna in slalom, snurr, spinn (snurr åt andra hållet), åttan, runt (gå runt mig,) mellan och front. Dessutom så håller vi på att få in en hyfsad "fot" som vi kallar nära, tackvare vardagslydnadsträningen. Tjho! Vem sa att man inte kan träna en löptik? Jag har turen nog att ha en liten hund som blir värsta bordercollien när hon löper. Inga temperamentsvängningar alls, bara en vilja att vara näääära. På nätterna så har hon, precis som förra gången, börjat sova ovanpå mig, allt för att komma än närmre. Knaskråka. *tår i ögonvrån*

Skändar nu min stackars vovve flera gånger om dagen för att kolla om man får blod på handen. Inte än iallafall, men soooon! Tragiskt nog innebär detta att vi inte kan fortsätta på vardagslydnadskursen eller börja på nybörjaragility. *snyft* Ska kolla upp om det finns någon agilitykurs uppe i norr nu i sommar som vi kan gå istället. Är verkligen så taggad att starta med detta. Det blir förresten vår första "riktiga" kurs tillsammans.

Förutom vår träning så har vi även hunnit med en av kråkans favoritlekar, storviltsjakt eller som jag kallar det dammsuga. Det är ren och skär lycka då dammsugaren kommer fram och man kan springa runt och attackera den från olika vinklar. nej, hon är inte rädd. Svansen går som en trummpinne under ett rocksolo. Hon försöker envetet greppa munstycket som är lite för stort för hennes mun. Efter ett tag så börjar hon lägga sig i bakhåll och slänger sig fram när man minst anar det. Bredvid en byrå, bakom ett bord eller under soffan, alla är bra bakhållsställen. Idag lyckades hon göra något mystiskt när jag dammsugade under soffan. Vet inte vad då jag inte kan se från den vinkeln, men det hela slutade med att jag dängde mitt ringfinger med full kraft i sidan av soffbordet. Aj!! Brydde sig vovven om detta när hon ålade ut från sitt gömställe? Icke sa nicke! Hon fortsatte glatt till sovrummet för att förbereda attack från ovan (hopp från sängen.) Man inser förresten vilken vanemänniska man är då hon vet vilket rum jag kommer att ta näst.

På det hela taget så kan jag inte säga att jag är så otroligt förtjust i hennes hobby. Tyvärr så är det helt och hållet mitt eget fel. Jag vill inte att hon ska vara rädd för något och när hon utvecklade en räddsla för dammsugare så skulle den botas. Hennes valpkoppel låg och skräpade i hallen när hon var liten och blev olyckligtvis uppsuget med en massa oljud. Tror hon trodde att det kunde hända henne med, så hon tog sin flykt under soffan. Efter några städomgångar till så tyckte jag att så här kunde vi inte ha det. Jag la helt enkelt dammsugaren på golvet i vardagsrummet och lät den ligga där. Vi hade godisgömme runt och på den flera gånger. Hennes rädsla släppte och nu är det nog en av de roligaste grejerna i lägenheten, när den är igång alltså.

Moppen är kul den med så varje gång man vaskar så blir det små tassavtryck überall. Morr! Brukar säga åt henne att gå sin väg och det gör hon, men ofta kommer man glatt rusande tillbaka efter ett tag för att göra en blitzattack på moppen. Ibland undrar jag varför jag ens bryr mig om att städa. Misstänker att Jade undrar detsamma för då jag kommer in för att vaska i sovrummet hittar jag henne i full färd med att slita tussar ur hennes fårfäll. Hon viftar på svansen och ger min en uppmuntrande blick som säger Det är lungt matte. Jag vet hur det ska se ut hemma hos oss. Sätt dig i soffan så fixar jag resten!

Just nu är Jade på topp. Hon är verkligen en liten bordercollieråtta (uttryck som jag snott av Jennifer som hon i sin tur anammat från Hanna.) Inkallningarna fungerar till nästan 100%. De senaste dagarna är det bara en enda gång då hon inte kommit på stört och då bestod störningsmomentet av fyra rådjur mindre än 20 meter bort. Hon stod dock stilla och vände sig mot mig då jag ropade. Vi har gått förbi lekande barn, cyklar i nedförsbacke och all sköns vilda djur (well... fåglar, katter, harar och rådjur.) Jadie bara struttar på med stenkoll på mig. Nämnde jag att hon var lös? Visst är det underbart då all träning man lagt ner verkar ha gett önskat resultat?

Det känns verkligen i luften att våren är här. Vovven hittar dagligen gossiga saker att sätta i sig eller rulla runt i, så även idag. Hennes senaste valda doft att bringa home ledde dock till att hon blev ordentligt vårbadad och genomskrubbad. Man kunde inte röra vid henne utan att själv lukta kräks. Mumma! Fast det är ju bättre än den gång hon hittade tonårsspya och glatt bestämde sig för att matte och vovve skulle lukta likadant. Hon strök sig som i slowmotion efter mina ben. Behöver väl inte förklara att matte inte var fullt lika road av hennes förmåga att hitta mat samt att dela med sig av sina fynd. Ja, man kan inte vara äckelmagad med hund, eller man har inte en chans att förbli äckelmagad. Misstänker att föräldrar till spädbarn hamnar i samma tankemönster. De är iallfall de enda som jag vet är lika intresserade av bajsets färg, form och doft som oss hundägare.

Vi tränar på med våra hemövningar i både freestyle och vardagslydnad. Hon kan nästan slalom nu, men mellan (sitta, stå eller gå mellan mina ben) är läskigt värre. De hade en liknande övning på vardagslydnaden, lugnande händer. Lugnande my ass... Tror aldrig jag sett vovven mjälla så, fast detta betyder ju bara att det är något vi behöver träna mer på. Inte som lugnande då, utan så att hon inte blir rädd. Vill jag lugna ner lillpyret så gör jag som alla andra med små hundar, hon får vackert sitta i mitt knä. Fungerar superbra! Lätt att glömma bort att det som fungerar suveränt på en schäfer kanske inte är det optimala på en liten hund. En schäfer syns på en spårvagn. Liten dvärgpinscher syns inte fullt lika mycket, men lär höras då den blir trampad på. Dessutom så har man ju chans till lite tvångsmys och möjlighet att kolla igenom sin vovve då den sitter i knä. =D

Woooosh! Där försvann min hund. Om det stått Flyr mer än 50 meter så hade vi fått kryss i samma ruta. *skratt* Hon sprang så fort som jag aldrig sett henne springa, men hon kom raskt tillbaka till min sida då hon upptäckte att jag stod kvar. När vi tillsammans går fram till overallen nosar hon försiktigt på den för att sedan totalignorera den när vi passerar den fyra gånger. Bästa utställningstraven kom fram igen.

Ljudkänslighet
7a. Rädsla - 5, Flyr mer än 5 meter.
7b. Nyfikenhet - 5, Går fram till skramlet utan hjälp.
7c. Kvarstående rädsla - 1, Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
7d. Kvarstående intresse - 2, Stannar upp. Luktar eller tittar på skramlet vid ett tillfälle.

Denna gång var flykten betydligt närmare fem meter än sex meter. Hon går förbi mig då jag närmar mig skramlet och nosar självmant på det. När vi sedan passerar förbi första gången stannar hon till och tittar på låt-lådan, men rör sig raskt framåt igen. Sedan bryr hon sig nada. Bara knatar på i skogen tillsammans med matte.

Spöken
8a. Hot/agg - 2, Visar enstaka hotbeteenden.
8b. Kontroll - 5, Kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena under hela momentet.
8c. Rädsla - 2, Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Någon avståndsreglering.
8d. Nyfikenhet - 1, Går fram till figuranten när föraren tagit av figurantens huvudbonad. Alt går inte fram i tid.
8e. Kontakt - 1, Avvisar eller undviker kontaktförsök. Alt går inte fram i tid.

Mattes modiga lilla kråka. Får rent en tår i ögonvrån av ren och skär stolthet. Hon stod länge mellan mig och spökena och voffade än på det ena än på det andra. Voffade! Inte skällde som en rabbiat galning. Sedan ställde hon sig vid min sida och fortsatte att voffa på spökena (flyttade sig från höger till vänster sida beroende på vilket av spökens som skulle varnas.) När jag tittade ner på henne såg jag för första gången Jade med rest ragg! Det du! Hmm, är jag knäpp som blir stolt över sånt? När vi går fram till den första figuranten och jag tar av henne huvan så luktar Jade på hennes hand. Jasså, en människa... Inge kul alls så vovven knatar i lugn och ro iväg efter något smaskigt spår hon hittat. Betar lite gräs. Tittar upp då jag ropar på henne. Nosar lite till och lunkar i sakta mak tillbaka. Hela tiden totalt ointresserad av spökena som visade sig vara människor utan godis. hon fick alltså bedömningen Går inte fram i tid.

Lek 2
9a. Leklust - 1, Leker inte
9b. Gripande - 1, Griper inte

Det är först nu som den nattliga vaket och jakten på småvilt (möss) visar sig ordentligt. Till och med testledare påpekar att hon nu verkar trött. Hon visar inget intresse för kamptrasan überhaupt. Jag får istället hoppa runt och hon hoppar på lte efter och runt omkring mig. Gnager lite på min jackarm då jag erbjuder den till kamp istället, men inget helhjärtat försök alls. Tröööött vovve!
 

Skott
10. Skott - 1, Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

Är man från the hood så är man. Vadå skott? tänkte Jade när hon gjorde halvhjärtade försök till lek och sedan nosade lite på marken vid de två passiva skotten.

Ja, som du förstår så är jag en mycket stolt matte till en stabil liten knaskråka. Det enda som så här i efterhand kan tyckas missvisande var hennes efterreaktion på spökena. Hon var tjugo meter bort och letade roligare saker än tråkiga människor, men genom att det betyder att hon inte tar kontakt så kan man inte få annat än en etta i protokollet. Hon visade verkligen ingen rädsla. Dessutom så fungerade inkallningarna till 100%. Tjoho för oss! Kan verkligen rekommendera alla att göra ett MH på sin hund. Det var jättekul!

Oj så vi flaxat runt i helgen. Blir slut bara av att tänka på det. I fredags så åkte vi till Öland, på lördagen gick vi MH för att sedan åka hem till Göteborg igen. Slutligen så var vi på dp-träff och till Värnamo i söndags.

Jag och Sanna skulle ju ge oss iväg till östkusten med 10.50-tåget, men när vi står med handen på tågdörren så tuffar det retligt iväg!! GAHH!! Efter mycket spring mellan sjs information och bussbiljettförsäljare, så lyckades vi boka biljetter på 13.30-tåget. Denna gång satt vi på perongen och väntade. Här skulle inga fler tåg missas! På grund av lokfel så var det inte ett X2000 som kom utan ett vanligt snigeltåg. På väg mot Skåne fick vi upplysningen att vi inte skulle hinna i tid för vårt byte. Great... Snigeltåget kom in hela två minuter efter connectionen till Kalmar/Alvesta hade tuffat ut från perongen. Vänta på alla oss som skulle vidare till Kalmar? Not on your life!

Vi ställde oss raskt i kön till informationen för att få reda på hur vi nu skulle göra. Fast vi varit snabba som illrar så var det en lååång kö att vänta i. Turligt nog för oss så har Sanna bra hörsel och hörde att expediten sa till de som stod än längre fram att om de sprang så skulle de hinna med 15.57-tåget till Alvesta och vara i tid till förbindelsen till Kalmar. Ruuuun!!! Övernattsväska på axeln, hund under armen och småjoggandes uppför rulltrapporna hann vi precis fram till tåget. Så precis att vi var tvugna att hoppa på innan djurvagnen och gå genom restaurangvagnen för att komma dit. Puh! Efter dessa två missade tåg så gick resten av resan snabbt och effektivt.

Både Ernst & Kerstin mötte oss på perongen i Kalmar. Med sig i bilen hade de alla stora hundarna dvs pinschrarna Bella "the bus" & Ollie "the cool" samt mamma Angel "the korv" sorry världens bästa mamma.) Klokt och förståndigt då detta gjorde att vovvarna hann vänja sig vid varandra innan de blev släppta på gården. Hemma hos Kerstin & Ernst mötte vi deras dotter och måg samt två sööööta tio veckors valpar efter Cindra och pappa Nemo. Hjärtat verkligen smalt när man såg dessa två bustroll springa runt. Jättecharmiga och modiga grabbar med vacker röd färg. Sanna ville hemskt gärna ta med en hem, men Allie visade vad hon (och husse!) tyckte om den saken. Den damen blev så stött att hon adopterade mig som matte istället, överger du mig så överger jag dig. Sedan sprang Jade & Allie runt som skjutna ur en kanon med en liten röd fjant efter sig. Såg så kul ut. Det rusades och rasades långt in på kvällen.

Under natten sov jag inte speciellt bra. Allt på grund av Jade, den modiga vakthunden, som väckte hela huset två gånger för att någon annan än jag vände sig i sin säng. Och skäller en hund, skäller alla hundarna. Klockan tre på natten så börjar man seriöst fundera på den ryska tradionen av de-barking. När Jade inte skällde tassade hon omkring i vardagsrummet (vi sov på sofforna där inne) gjorde små ruscher, försökte gräva fram något från grinden ut till kontoret, hoppa upp i sängen för att hitta en bra sovplats och sedan ner på golvet för att springa runt igen. Ingen lugn och ro i den kroppen natten mot lördag. På morgon fick jag dock svaret på varför hon sprungit upp & ner. Hon hade jagat möss! Vi hade ställt väckarna på 05.30 men redan vid fem så gav jag upp på att få en blund i ögonen och gick upp med Jadie i hasorna. Inte den bästa förberedelsen in för en mentalbeskrivning man kan ha, med andra ord. Dessutom så hade smhi utlovat regn & rusk.

När vi vid sju-tiden kom fram till brukshundsklubben var både jag och knyttet mer än lovligt trötta. Jag och Sanna gick en kort skogspromenad med småtjejerna och satte oss på baksidan av klubbhuset med var sin kopp kaffe. Inget regn än så länge, men molen såg hotfulla ut. Medan jag kollade in MH-banan vaktade Sanna & Allie Jadie, den ylande vargen. Sedan vaktade jag Allie, den exemplariska sötnosen, då Sanna följde med runt på Jenny & Zafirs MH. Efter Zafir var det min och knyttets tur att beträda banan. Du kan läsa hur det gick i inlägget MH.

Huga så trötta vi var efteråt. Vi satte oss i husvagnen och pratade med helsyster Jassys husse & matte, Jörgen & Liv. Eller jag pratade, Jadie försökte sova utan framgång. Superslut liten dp till och med morrade lite åt valparna som envisades med att hålla henne vaken med sitt bus. Under tiden vi satt där inne började regnet att stå som spön i backen. Kan inte ha varit speciellt trevligt för de som hade kvar att gå banan som tex Jassy.

Hemresan var betydligt mindre eventfull än ditresan. Två små hundar kurrade ihop sig likt ostkrokar och sussade sött nästan hela vägen. Deras mattar pratade om ditt & datt nästan hela vägen och längta efter mat, pga av en tidigare olycka så hade de inte personal nog att ha öppet restaurangvagnen. Vi kom hem trötta men nöjda strax innan 22.00. När jag och Jade ställer oss för att vänta på spårvagnen nosar den lilla damen lite här, lite där för att slutligen rulla runt på en härligt doftande fläck. Välkommen hem, liksom!

Kommer hem komatrött efter att ha bakat med kidsen (rispuffar i ischoklad, mums!) Har en viktig sak att göra ikväll. Träna hunden? Nope, tvätta! Om det inte blir gjort nu så har jag inga rena käder att ta på imorgon, erhm... eller i förrgår... När ens blå jeans ser skitiga ut så är det iallafall illa. Släpar mig in i lägenheten och möts av en hyperenergisk & glad liten hund, som alltid. *love* Släpar fram all tvätt för att sortera den, inte i första hand i färg & tvättemperatur utan vad behöver jag ha? För det är bara att inse, så trött som jag är nu så kommer jag inte att orka tvätta allt. Varför är det förresten alltid så att man lyckas boka tvättid den dag man kommer hem och är mer död än levande?

Medan jag sorterar på mitt sätt, så sorterar Jade på sitt sätt. Hennes sätt består mest av att hämta trosor, sockar och annat yummy som jag just slängt och lägga i sin biabed. Sedan gnager man lite på det allra mest yummiga. It's a hard (och äckligt) job but a small dog's got to do it. Jag är helt ärligt för trött för att bry mig. Dessutom så är ju de saker hon gnager på inte längre hela utan klassas raskt som skräp alt hundleksak (läs: underkläder alt sockar.) Vi sorterar vidare under tystnad (huvudvärkstabletterna har inte riktigt kickat in än.) Hela processen går snabbare än man kan tror, då jag vid det här laget vant mig vid att ha Jadie-hjälp.

Ner till tvättstugan bär det under stooor Jadie-protest! Hon får nämligen inte följa med första rundan. Hon försöker till och med smita ut i trapphuset medan jag fipplar med två överfulla blå ikea-kassar. Tar två "stänga dörren och låt henne tro att hon är övergiven" innan hon pipandes kommer in igen. Hon vill ju så gärna med ner. För i Jades värld är tvätta något av det skojigaste som finns. Massor av saker som luktar matte som man kan gnaga på, snurra runt i eller leka med. Vovven hörs i trapphuset när jag trycker upp hissen, men tack och lov inte när jag kommer ner till bottenplan. Om detta beror på att jag bor fem våningar upp är inget jag just då bekymrar mig över.

Slänger in tvätten och åker upp för att gå en kort rastrunda. Överlycklig liten svart hund vänta troget i hallen. Hon vet att jag kommer tillbaka snabbare vid tvätt än då jag ska till jobbet. Vi går ett varv runt gården och passar på att slänga en gammal rutten filt som Jade kräkts på för sista gången. Att hon sedan gnagt en massa hål i den var det som fällde avgörandet (den låg tidigare i hennes biabed och har hamnat i tvättkorgen pga närkontakt med halvsmält sork.) Upp till lägenheten igen. Just vid detta tillfälle så är jag inte säker på att jag skulle kunna stava mitt eget namn. Med vovven i knäet surfar jag runt på nätet och läser foruminlägg. När man klickar på refresh och önskar att det inte ska finnas några nya inlägg för att man är för trött för att läsa dem är man mer än lovligt dum.

Nästa runda nere i tvättsugan följer lilla svart med på. Tänkte nämligen öva lite freestyle-slalom (gå mellan mina ben) medan centrifugen får arbeta. Jadie nosar, letar och städar medan jag tar ut tvätten. Bakom tvättmaskinen har hon hittat mycket gott förr om tiden. Barnsockar, örngott, klädnypor, listan kan göras lång. Min lilla klickerskadade vovve blir som tokig då klickern kommer fram. Det backas, läggs, backas liggandes, sitts och snurras runt. Lockar lite lätt med kättfärsbulle (klickerfusk, jag vet, men äsch, liksom) och hon springer igenom där hon ska *klick* Godis! Sedan testar hon att backa någon gång till innan hon greppar övningen ordentligt. I slutet behövde jag inte ens luta mig fram som en fällkniv och locka. Hur nöjd & stolt blir man då?

Fortfarande trött som en björn i december sätter jag mig i soffan för att titta på American Idol, det enda som jag tror att min hjärna klarar av att först handlingen i just då. Bredvid mig ligger liten hund och gnager effektivt i sig ett par av mina trosor. Grenlöst är inte alltid så sexigt som sexbutikerna på Andra långgatan försöker få oss att tro. Det slår mig att detta kan vara en av anledningarna till att jag känner att jag saknar en massa sockar. Vad är tvättmaskinen mot en liten dp? Så vitt jag vet kan det bo små dps i tvättmaskinerna som snor sockar när det behagar dem. Tar av henne trosorna, inte för att hon inte ska gnaga på dem, utan för att jag inte vill att hon ska sätta i sig en för stor bit och falla död ner medan jag går ned till tvättstugan för att vika tvätt. Oförståned vovve voffar när jag går. Hon vill ju också går ner och leka dessutom är ju det superkul att gruffa runt i den torktumlravarna tvätten.

Nu har jag äntligen vaknat så pass mycket till liv att jag kan fokusera en tanke igen. Jade har fått sitt kvällsmål och är en nöjd liten hund som snusar i mattes knä. Jag har en sista runda ner i tvättstugan för att hämta upp filtarna som tvagats rena. Tror att vovven kommer att få följa med ner då. Jag vet iofs inte om det ens är tillåtet att ta med hund till tvättstugor. Jade har fått följa med mig dit sedan hon var nyinflyttad liten valp (bullrig miljöträning.) Man kan kanske inte säga att hon gillar centrifugen, men när vi tränar i korridoren så bry hon sig inte det minsta. Grannarna bryr sig inte heller. De flesta tycker till och med att det är kul med lilla bus i tvättstugan. Ingen kan försvara en mot klädnypor som hon kan. Nää, nu är det dags att vandra neråt igen.

Blä för regn! Varför kan inte solen visa sig? Det var jättefint väder i torsdags. Riktig vår, varmt i luften, skönt i själen, men sedan dess har regnet strilat. Tänker inte vädergudarna på oss arma satar som måste gå ut i detta väder för att rasta de små liven? Nu bekymrar inte regnet Jade lika mycket som mig. Speciellt inte om det är detta halvvåta elände som nu råder. Blir det ösregn och blåst så brukar hon ha mer förståelse för mattes önskan att gå in, annars fungerar det lika bra att springa omkring i buskagen och gräva efter mat. Äckelhund!

Snart är det dags för kurs i vardagslydnad, MH och Freestyle. Ja, inte alla på engång men alla tre ska hinnas med i veckan och alla tre är lika spännande. Ska bli kul att se om kråkan har något bakom pannbenet. Helt ärligt så tvivlar jag ibland, men hon har bevisat att så länge det finns mat med i spelet är hon villig att sänka sig till de mest förvånande nivåer. Ingen skam i kroppen hos den lilla vovven. Hon har lärt sig att hundkompisarnas namn betyder godis, så ropar någon husse eller matte Ragnar, Allie eller Ziri så kommer hon som ett skott. Ofta snabbare än hunden i fråga lyckas ta sig fram. Tror jag ska satsa på Ragnar som krav inkallningskommando. Det fungerar ju ypperligt nu...

Inget löp än, men väl i sikte. Hur många gånger kan man kissa på en timme? Tjugo? Förtio? Tills man täcker hela området med sin doft? Hon får poäng för sin kämpa insats iallafall även om det inte alltid är stora kvantiteter som kommer ut. Ibland tror jag att hundar har en extra skvättblåsa. På hanhundar är den alltid aktiv, för tikar så kickar den in vid löp för att sedan ligga i vila. Var tionde meter och sedan sprätt, sprätt, sprätt...

Nä, vad kan man hitta på med vovven en dag som denna? Tror det blir lite sök- och klickerövningar inne. Gjorde små små köttfärsbullar här om dagen och de gillar hon skarpt. Bara ta microskop mycket köttfärs, rulla till boll, lägg på plåt och när du fyllt den in i ugnen. De behöver inte vara genomstekta utan bara torra på utsidan. Lätta att dela, kasta och gömma. När jag gjorde dem satt jag i vardagsrummet och tittade på tv. Jade hängde över axeln och beskådade underverken på plåten. Den lilla ögontjänaren ville nog inte annat än att jag skulle gå ut och lämna henne själv i ett par sekunder, men se, så dum är inte matte. Jag lär av mina misstag minsann.

På tal om åpen hund och sökövningar. Vad ska man göra då vovven kommer hoppandes med sin nya skatt, en baugette lika stor som halva vovven? Fånga henne? Jo, tjenare... Inkallning? Visst, det gick engång men aldrig mer. Försöka byta mot en näve köttfärsbullar? Asså, det man jagat ikapp själv och fångat i dödsföraktande kamp är ju alltid godare än mattes godis. Det är bara att knata vidare och hoppas att hon tappar bytet så man kan sno åt sig det eller ställa sig på det. Denna strategi har gjort att Jade nu är en mästare på att springa, gå, hoppa & skutta samtidigt som hon glufsar i sig all sköns äckel. Varför kan folk inte bara sluta matta råttorna, Jade inkluderad? Fiskmåsar äter inte brödbitar om de har andra alternativ (som tex den öppna kontainern vid parkeringsplatsen.)

Blä, var är solen?