Äntligen!
Säga vad man vill, men borta bra, hemma bäst! Visst är det trevligt att hälsa på föräldrarna uppe i norr, men det är ändå skönast att sova i sin egen säng. Att min säng är 120 cm bred och bäddsoffan uppe i norr endast 80 cm bred gör att både jag och Jade kan bre ut oss efter bästa förmåga. Tror att den lilla kråkan har någon inbyggd dna-chip-skunk-ide om att sova dagtid = vara liten som en ostkrok, sova nattid = spreta åt alla håll samtidigt. Trångt blir det iallafall...
Vi åkte hem i förrgår. Flyg hela vägen denna gång. Snabbt och effektivt, ja, om man nu bokat i tid och inte som jag i sista stund. Under tids- & pengapress hade jag och kråkan sju timmar att slå ihjäl på Arlanda. Hmmm, tror inte det... Vi åkte raskt in till Linda som tillsammans med sin Christian och de två dvärgpinschrarna Dini & Jawa driver Pets in Town, http://www.petsintown.se/ i Gröndal. Både jag och Linda var lagom mossiga, men vi sörplade kaffe och hade trevligt ändå. Hur kommer det sig att man som hundägare alltid är så fruktansvärt sexig? Life on the wild side är att gå ut med endast en bajspåse.
Lilla röda Dini var i slutet av löpet och var av förklariga skäl lite slö. Jade var manisk, inte hyperaktiv som vanligt (dp, lixom) utan klättra på väggarna, slåss över mat, yla som en varg hysterisk. Hon lugnade ner sig först efter att vi gick en promenad strax innan vi skulle åka tillbaka till flygplatsen. Så lagom dags då... Mini-Jawa var oxå i gasen. Stackars Dini låg nog i sin korg tillsammans med sin gossehund och tänkte -Inte en till liten skällig svart sak.
Även om man bara slappar runt i en djuraffär så befinner man ju just sig i en djuraffär. Massor av nicea saker att pröva & shoppa. Jade är nu mer ägare till ett as-snyggt brett rött läderhalsband från Pritax och ett brunt halvstryp med diskreta silvernitar från Request. Snyggaste kråkan in da hood! Lite snåplocks-gotte-gotte blev det ju oxå. Som vanligt. Här som jag hade tänkte shoppa loss på MyDog. Fast det är klart... Jag är supernöjd så ingen skada skedd.
Imorgon bär det förresten av till nyss nämnda utställning. Kråkan ska studsa runt i ringen för första gången sedan i mars förra året. Spännande! Nu hoppas vi bara att det går bra. Inte bara resultatsmässigt utan också i övrigt. Kråkan har utvecklat en lite tuffare attityd till andra jyckar sedan hon blev biten av en rasfrände på väg upp till Stockholm i höstas. Ok, visst är det ett I-landsproblem att min hund gruffar tillbaka när någon gruffar mot henne, men det är ganska nytt och oväntat så jag blir lika förvånad varje gång. Hon försökte sätta åt Dini i hennes egen butik (ja, according to Dini alltså) när vi var där. Detta från hunden som för någon månad sedan skulle ha lagt sig på rygg samtidigt som hon viftade på svansen av lycka... Tja, hon är fortfarande knäpp.
Nu ska det packas inför morgondagen. Vatten, utställningskoppel, stol till matte och... godis?
Vi åkte hem i förrgår. Flyg hela vägen denna gång. Snabbt och effektivt, ja, om man nu bokat i tid och inte som jag i sista stund. Under tids- & pengapress hade jag och kråkan sju timmar att slå ihjäl på Arlanda. Hmmm, tror inte det... Vi åkte raskt in till Linda som tillsammans med sin Christian och de två dvärgpinschrarna Dini & Jawa driver Pets in Town, http://www.petsintown.se/ i Gröndal. Både jag och Linda var lagom mossiga, men vi sörplade kaffe och hade trevligt ändå. Hur kommer det sig att man som hundägare alltid är så fruktansvärt sexig? Life on the wild side är att gå ut med endast en bajspåse.
Lilla röda Dini var i slutet av löpet och var av förklariga skäl lite slö. Jade var manisk, inte hyperaktiv som vanligt (dp, lixom) utan klättra på väggarna, slåss över mat, yla som en varg hysterisk. Hon lugnade ner sig först efter att vi gick en promenad strax innan vi skulle åka tillbaka till flygplatsen. Så lagom dags då... Mini-Jawa var oxå i gasen. Stackars Dini låg nog i sin korg tillsammans med sin gossehund och tänkte -Inte en till liten skällig svart sak.
Även om man bara slappar runt i en djuraffär så befinner man ju just sig i en djuraffär. Massor av nicea saker att pröva & shoppa. Jade är nu mer ägare till ett as-snyggt brett rött läderhalsband från Pritax och ett brunt halvstryp med diskreta silvernitar från Request. Snyggaste kråkan in da hood! Lite snåplocks-gotte-gotte blev det ju oxå. Som vanligt. Här som jag hade tänkte shoppa loss på MyDog. Fast det är klart... Jag är supernöjd så ingen skada skedd.
Imorgon bär det förresten av till nyss nämnda utställning. Kråkan ska studsa runt i ringen för första gången sedan i mars förra året. Spännande! Nu hoppas vi bara att det går bra. Inte bara resultatsmässigt utan också i övrigt. Kråkan har utvecklat en lite tuffare attityd till andra jyckar sedan hon blev biten av en rasfrände på väg upp till Stockholm i höstas. Ok, visst är det ett I-landsproblem att min hund gruffar tillbaka när någon gruffar mot henne, men det är ganska nytt och oväntat så jag blir lika förvånad varje gång. Hon försökte sätta åt Dini i hennes egen butik (ja, according to Dini alltså) när vi var där. Detta från hunden som för någon månad sedan skulle ha lagt sig på rygg samtidigt som hon viftade på svansen av lycka... Tja, hon är fortfarande knäpp.
Nu ska det packas inför morgondagen. Vatten, utställningskoppel, stol till matte och... godis?
Nytt år, nya tag
Nu har Jade äntligen kommit ut ur duschen. Jag tror att jag är världens sämsta bloggare. Jag menar vem glömmer att de har en blogg? *pinsamt* Det får bli vår (ja, jag drar in jåttan i detta "misslyckande". Känns bättre om det inte bara är mitt fel) målsättning inför det nya året. Blogga bättre. Annars har jag inga löften att uppfylla. Lika bra att inse att det inte går att leva upp till champagne-rusiga tankar strax över midnatt ett specifikt datum.
Jade har tillbringat nyårshelgen med att göra en ny bekantskap i form av Tibbe, en sju månaders blandis (Chow-Chow, Tervueren, Schäfer och Collie.) Stor, lurvig och snäll, fast det tyckte inte Jade vid deras första möte. Let me explain...
Dagen innan nyårsafton var min mor ute på kvällspromenix med lillJåttan. Det hoppades, skuttades och gjordes behov av både skvätt und sprätt samt no 2 (mamma ger beröm när liten och svart uträttar sina behov, dessutom är det vi som kissat och basat ute...) När de är en halv kilometer hemifrån så träffar de på en av grannarnas döttrar som kommit upp för att fira helgen med familjen. Hon köpte ovan nämda Tibbe i somras. Han av som ni förstår ett litet lurv då. Nu är han ett stort lurv. Tibbes matte kände genast igen Jade och frågade om det var ok att släppa Tibbe (han är liksom jåttan mest lös på promenader.) Visst, säger mamma och här skiljer sig Jades och hennes version av sanningen.
Enligt Jade
Stort farligt monster tänker äta upp mig. Matte räddar mig. Gossa, sova, äta.
Enligt mamma
Tibbe springer fram, viftandes på svansen och gör en lekinvit. Jade reagerar som om hon blivit trampad på och tjuter som en liten siren, INNAN han ens hunnit fram. På något sätt gör hon sedan en Houdini och väl fri från kopplets bojor drar hon i vg så fort en liten dvärgpinscher bara kan. Efter henne springer Tibbe (buuus!!!) Sedan mamma och wfter henne Tibbes ägare. Tibbe stannar och kommer tillbaka efter en något sen inkallning (tja, ni vet Jades effekt på det motsatta könet. Mamma orkar kanske tio meter och börjar trava hemmåt i mer männsklig takt.
Enligt moi
Hemma i värmen sitter jag och knåpar vi datorn. Jag hör helt plötsligt intensivt skällande ute på bron (anm. norrländska för trappen upp till huset.) Vad hon låter arg, tänker jag. Varför kommer de inte in? Vad håller de på med? Nu hörs intensiva ylanden utifrån. Jag knatar till dörren för att se vad jag kan göra för att få tyst på den bortskämda lilla Jåttan (ohh, yes! Bortskämd!!) När jag öppnar dörren springer en glad, svart koppellös hund in. Ser inte mamma någonstans. Jade hälsar glatt på mig och pappa som gå förbi. Ehh, var är mamma? Jag tar på mig skorna för att gå och leta rätt på min mor (lever hon? Jade är ju inte direkt RinTinTin heller... -Var finns mamma, Lassie? Sök!) När jag kommit ut på uppfarten så ser jag henne komma gående längs vägen. Hel, ren och levande. Den lilla vakthunden har helt sonika lämnat henne åt sitt öde, räddat sig själv och är redan nedkurrad under en filt i soffan.
Detta är första gången som Jade dragit iväg. Någonsin! Tror inte hon gjort detsamma om jag varit med. Då hade man istället suttit ihopkurrad på mattes fötter och sett så farlig ut som en liten jåtta mäktar med. Lite senare på kvällen kom ägarna och Tibbe förbi för att se om Jade kommit till rätta. Jag kunde ge lugnande besked samt muta Tibbe & kråkan med torkad blodpudding tills dess de båda mumsade ur samma hand och nosade på varandra. *score för matte!*
Dagen efter var Tibbe och Jade på samma nyårsfest (min faster och Tibbes ägare är bästa vänner sedan barndomen.) Kråkan var skeptisk från början, men hon är inget om inte lättmutad. Dessutom kom hon på att stora lurv inte riktigt kunde nå henne när hon ställde sig under stolar. Efter någon timme jagade de runt varandra, någon timme senare var Tibbe slut och vilde lite (not so much liten dp) Sedan var det lek igen. Jade behöver en ny dusch då hon är helt nedslickad/slemmad. Fram emot midnatt låg de framför öppna spisen gnagandes på vedklabbar (Tibbe) och näverbitar (Jade.) Tibbe ville hela tiden gnaga på samma mini-bit som Jade, istället för sin egen mer storleksanpassade bit. Knäppishundar...
Som ni ser så slutade det hela väl och Jade kan lägga en till kavaljer till listan.
Jade har tillbringat nyårshelgen med att göra en ny bekantskap i form av Tibbe, en sju månaders blandis (Chow-Chow, Tervueren, Schäfer och Collie.) Stor, lurvig och snäll, fast det tyckte inte Jade vid deras första möte. Let me explain...
Dagen innan nyårsafton var min mor ute på kvällspromenix med lillJåttan. Det hoppades, skuttades och gjordes behov av både skvätt und sprätt samt no 2 (mamma ger beröm när liten och svart uträttar sina behov, dessutom är det vi som kissat och basat ute...) När de är en halv kilometer hemifrån så träffar de på en av grannarnas döttrar som kommit upp för att fira helgen med familjen. Hon köpte ovan nämda Tibbe i somras. Han av som ni förstår ett litet lurv då. Nu är han ett stort lurv. Tibbes matte kände genast igen Jade och frågade om det var ok att släppa Tibbe (han är liksom jåttan mest lös på promenader.) Visst, säger mamma och här skiljer sig Jades och hennes version av sanningen.
Enligt Jade
Stort farligt monster tänker äta upp mig. Matte räddar mig. Gossa, sova, äta.
Enligt mamma
Tibbe springer fram, viftandes på svansen och gör en lekinvit. Jade reagerar som om hon blivit trampad på och tjuter som en liten siren, INNAN han ens hunnit fram. På något sätt gör hon sedan en Houdini och väl fri från kopplets bojor drar hon i vg så fort en liten dvärgpinscher bara kan. Efter henne springer Tibbe (buuus!!!) Sedan mamma och wfter henne Tibbes ägare. Tibbe stannar och kommer tillbaka efter en något sen inkallning (tja, ni vet Jades effekt på det motsatta könet. Mamma orkar kanske tio meter och börjar trava hemmåt i mer männsklig takt.
Enligt moi
Hemma i värmen sitter jag och knåpar vi datorn. Jag hör helt plötsligt intensivt skällande ute på bron (anm. norrländska för trappen upp till huset.) Vad hon låter arg, tänker jag. Varför kommer de inte in? Vad håller de på med? Nu hörs intensiva ylanden utifrån. Jag knatar till dörren för att se vad jag kan göra för att få tyst på den bortskämda lilla Jåttan (ohh, yes! Bortskämd!!) När jag öppnar dörren springer en glad, svart koppellös hund in. Ser inte mamma någonstans. Jade hälsar glatt på mig och pappa som gå förbi. Ehh, var är mamma? Jag tar på mig skorna för att gå och leta rätt på min mor (lever hon? Jade är ju inte direkt RinTinTin heller... -Var finns mamma, Lassie? Sök!) När jag kommit ut på uppfarten så ser jag henne komma gående längs vägen. Hel, ren och levande. Den lilla vakthunden har helt sonika lämnat henne åt sitt öde, räddat sig själv och är redan nedkurrad under en filt i soffan.
Detta är första gången som Jade dragit iväg. Någonsin! Tror inte hon gjort detsamma om jag varit med. Då hade man istället suttit ihopkurrad på mattes fötter och sett så farlig ut som en liten jåtta mäktar med. Lite senare på kvällen kom ägarna och Tibbe förbi för att se om Jade kommit till rätta. Jag kunde ge lugnande besked samt muta Tibbe & kråkan med torkad blodpudding tills dess de båda mumsade ur samma hand och nosade på varandra. *score för matte!*
Dagen efter var Tibbe och Jade på samma nyårsfest (min faster och Tibbes ägare är bästa vänner sedan barndomen.) Kråkan var skeptisk från början, men hon är inget om inte lättmutad. Dessutom kom hon på att stora lurv inte riktigt kunde nå henne när hon ställde sig under stolar. Efter någon timme jagade de runt varandra, någon timme senare var Tibbe slut och vilde lite (not so much liten dp) Sedan var det lek igen. Jade behöver en ny dusch då hon är helt nedslickad/slemmad. Fram emot midnatt låg de framför öppna spisen gnagandes på vedklabbar (Tibbe) och näverbitar (Jade.) Tibbe ville hela tiden gnaga på samma mini-bit som Jade, istället för sin egen mer storleksanpassade bit. Knäppishundar...
Som ni ser så slutade det hela väl och Jade kan lägga en till kavaljer till listan.
