Mattes ögonsten

Säga vad man vill, men borta bra, hemma bäst! Visst är det trevligt att hälsa på föräldrarna uppe i norr, men det är ändå skönast att sova i sin egen säng. Att min säng är 120 cm bred och bäddsoffan uppe i norr endast 80 cm bred gör att både jag och Jade kan bre ut oss efter bästa förmåga. Tror att den lilla kråkan har någon inbyggd dna-chip-skunk-ide om att sova dagtid = vara liten som en ostkrok, sova nattid = spreta åt alla håll samtidigt. Trångt blir det iallafall...

Vi åkte hem i förrgår. Flyg hela vägen denna gång. Snabbt och effektivt, ja, om man nu bokat i tid och inte som jag i sista stund. Under tids- & pengapress hade jag och kråkan sju timmar att slå ihjäl på Arlanda. Hmmm, tror inte det... Vi åkte raskt in till Linda som tillsammans med sin Christian och de två dvärgpinschrarna Dini & Jawa driver Pets in Town, http://www.petsintown.se/ i Gröndal. Både jag och Linda var lagom mossiga, men vi sörplade kaffe och hade trevligt ändå. Hur kommer det sig att man som hundägare alltid är så fruktansvärt sexig? Life on the wild side är att gå ut med endast en bajspåse.

Lilla röda Dini var i slutet av löpet och var av förklariga skäl lite slö. Jade var manisk, inte hyperaktiv som vanligt (dp, lixom) utan klättra på väggarna, slåss över mat, yla som en varg hysterisk. Hon lugnade ner sig först efter att vi gick en promenad strax innan vi skulle åka tillbaka till flygplatsen. Så lagom dags då... Mini-Jawa var oxå i gasen. Stackars Dini låg nog i sin korg tillsammans med sin gossehund och tänkte -Inte en till liten skällig svart sak.

Även om man bara slappar runt i en djuraffär så befinner man ju just sig i en djuraffär. Massor av nicea saker att pröva & shoppa. Jade är nu mer ägare till ett as-snyggt brett rött läderhalsband från Pritax och ett brunt halvstryp med diskreta silvernitar från Request. Snyggaste kråkan in da hood! Lite snåplocks-gotte-gotte blev det ju oxå. Som vanligt. Här som jag hade tänkte shoppa loss på MyDog. Fast det är klart... Jag är supernöjd så ingen skada skedd.

Imorgon bär det förresten av till nyss nämnda utställning. Kråkan ska studsa runt i ringen för första gången sedan i mars förra året. Spännande! Nu hoppas vi bara att det går bra. Inte bara resultatsmässigt utan också i övrigt. Kråkan har utvecklat en lite tuffare attityd till andra jyckar sedan hon blev biten av en rasfrände på väg upp till Stockholm i höstas. Ok, visst är det ett I-landsproblem att min hund gruffar tillbaka när någon gruffar mot henne, men det är ganska nytt och oväntat så jag blir lika förvånad varje gång. Hon försökte sätta åt Dini i hennes egen butik (ja, according to Dini alltså) när vi var där. Detta från hunden som för någon månad sedan skulle ha lagt sig på rygg samtidigt som hon viftade på svansen av lycka... Tja, hon är fortfarande knäpp.

Nu ska det packas inför morgondagen. Vatten, utställningskoppel, stol till matte och... godis?