Mattes ögonsten

Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv, hypokondri och paranoia. Jade är delaktig, om inte orsaken, till båda känslorna. Egentligen är inte känslorna nya så mycket som aktualliserade. Vi har alla hört historier om Lassie-hundar. Hundar som räddar husse & matte ur brinnande hus. Hundar som väntar på husse på samma plats dag in och dag ut fast husse dött (alternativt ligger på husses grav i tio års tid.) Hundar som sniffar sig fram till sjukdom och elände på mattes kropp. Ja, det är just det. Vet inte om jag läst det eller om någon berättat (har iofs ett svagt minne av en dokumentär på någon svensk kanal) men jag minns en berättelse om en hund som hela tiden försökte slicka och buffa matte på höger ben. Såsmåning om såg matten i fråga att hon fått hudförändringar på sagda ben, inte pga hunden. Hon går till vårdcentralen och, ja du har säkert redan förstått, cancer! Min hypokonderi består av att Jade har dille på att slicka höger vad & knä. Cancer? Hepatit? Ebola, Aids och böldpest? Alltihop? Ja, det är säkert alltihop! Andra ställen som Jadie gillar att "städa" är min panna och ögon. Kan någon säga Hjärntumör? Eller är det bara så att jag behöver duscha...

Förutom min nuvarande sjukdomsbild så har jag och vovven tränat stenhårt! Det är superkul att träna freestyle, speciellt som jadie verkligen älskar det. Vi håller på att träna in slalom, snurr, spinn (snurr åt andra hållet), åttan, runt (gå runt mig,) mellan och front. Dessutom så håller vi på att få in en hyfsad "fot" som vi kallar nära, tackvare vardagslydnadsträningen. Tjho! Vem sa att man inte kan träna en löptik? Jag har turen nog att ha en liten hund som blir värsta bordercollien när hon löper. Inga temperamentsvängningar alls, bara en vilja att vara näääära. På nätterna så har hon, precis som förra gången, börjat sova ovanpå mig, allt för att komma än närmre. Knaskråka. *tår i ögonvrån*

Skändar nu min stackars vovve flera gånger om dagen för att kolla om man får blod på handen. Inte än iallafall, men soooon! Tragiskt nog innebär detta att vi inte kan fortsätta på vardagslydnadskursen eller börja på nybörjaragility. *snyft* Ska kolla upp om det finns någon agilitykurs uppe i norr nu i sommar som vi kan gå istället. Är verkligen så taggad att starta med detta. Det blir förresten vår första "riktiga" kurs tillsammans.

Förutom vår träning så har vi även hunnit med en av kråkans favoritlekar, storviltsjakt eller som jag kallar det dammsuga. Det är ren och skär lycka då dammsugaren kommer fram och man kan springa runt och attackera den från olika vinklar. nej, hon är inte rädd. Svansen går som en trummpinne under ett rocksolo. Hon försöker envetet greppa munstycket som är lite för stort för hennes mun. Efter ett tag så börjar hon lägga sig i bakhåll och slänger sig fram när man minst anar det. Bredvid en byrå, bakom ett bord eller under soffan, alla är bra bakhållsställen. Idag lyckades hon göra något mystiskt när jag dammsugade under soffan. Vet inte vad då jag inte kan se från den vinkeln, men det hela slutade med att jag dängde mitt ringfinger med full kraft i sidan av soffbordet. Aj!! Brydde sig vovven om detta när hon ålade ut från sitt gömställe? Icke sa nicke! Hon fortsatte glatt till sovrummet för att förbereda attack från ovan (hopp från sängen.) Man inser förresten vilken vanemänniska man är då hon vet vilket rum jag kommer att ta näst.

På det hela taget så kan jag inte säga att jag är så otroligt förtjust i hennes hobby. Tyvärr så är det helt och hållet mitt eget fel. Jag vill inte att hon ska vara rädd för något och när hon utvecklade en räddsla för dammsugare så skulle den botas. Hennes valpkoppel låg och skräpade i hallen när hon var liten och blev olyckligtvis uppsuget med en massa oljud. Tror hon trodde att det kunde hända henne med, så hon tog sin flykt under soffan. Efter några städomgångar till så tyckte jag att så här kunde vi inte ha det. Jag la helt enkelt dammsugaren på golvet i vardagsrummet och lät den ligga där. Vi hade godisgömme runt och på den flera gånger. Hennes rädsla släppte och nu är det nog en av de roligaste grejerna i lägenheten, när den är igång alltså.

Moppen är kul den med så varje gång man vaskar så blir det små tassavtryck überall. Morr! Brukar säga åt henne att gå sin väg och det gör hon, men ofta kommer man glatt rusande tillbaka efter ett tag för att göra en blitzattack på moppen. Ibland undrar jag varför jag ens bryr mig om att städa. Misstänker att Jade undrar detsamma för då jag kommer in för att vaska i sovrummet hittar jag henne i full färd med att slita tussar ur hennes fårfäll. Hon viftar på svansen och ger min en uppmuntrande blick som säger Det är lungt matte. Jag vet hur det ska se ut hemma hos oss. Sätt dig i soffan så fixar jag resten!

Kommer hem komatrött efter att ha bakat med kidsen (rispuffar i ischoklad, mums!) Har en viktig sak att göra ikväll. Träna hunden? Nope, tvätta! Om det inte blir gjort nu så har jag inga rena käder att ta på imorgon, erhm... eller i förrgår... När ens blå jeans ser skitiga ut så är det iallafall illa. Släpar mig in i lägenheten och möts av en hyperenergisk & glad liten hund, som alltid. *love* Släpar fram all tvätt för att sortera den, inte i första hand i färg & tvättemperatur utan vad behöver jag ha? För det är bara att inse, så trött som jag är nu så kommer jag inte att orka tvätta allt. Varför är det förresten alltid så att man lyckas boka tvättid den dag man kommer hem och är mer död än levande?

Medan jag sorterar på mitt sätt, så sorterar Jade på sitt sätt. Hennes sätt består mest av att hämta trosor, sockar och annat yummy som jag just slängt och lägga i sin biabed. Sedan gnager man lite på det allra mest yummiga. It's a hard (och äckligt) job but a small dog's got to do it. Jag är helt ärligt för trött för att bry mig. Dessutom så är ju de saker hon gnager på inte längre hela utan klassas raskt som skräp alt hundleksak (läs: underkläder alt sockar.) Vi sorterar vidare under tystnad (huvudvärkstabletterna har inte riktigt kickat in än.) Hela processen går snabbare än man kan tror, då jag vid det här laget vant mig vid att ha Jadie-hjälp.

Ner till tvättstugan bär det under stooor Jadie-protest! Hon får nämligen inte följa med första rundan. Hon försöker till och med smita ut i trapphuset medan jag fipplar med två överfulla blå ikea-kassar. Tar två "stänga dörren och låt henne tro att hon är övergiven" innan hon pipandes kommer in igen. Hon vill ju så gärna med ner. För i Jades värld är tvätta något av det skojigaste som finns. Massor av saker som luktar matte som man kan gnaga på, snurra runt i eller leka med. Vovven hörs i trapphuset när jag trycker upp hissen, men tack och lov inte när jag kommer ner till bottenplan. Om detta beror på att jag bor fem våningar upp är inget jag just då bekymrar mig över.

Slänger in tvätten och åker upp för att gå en kort rastrunda. Överlycklig liten svart hund vänta troget i hallen. Hon vet att jag kommer tillbaka snabbare vid tvätt än då jag ska till jobbet. Vi går ett varv runt gården och passar på att slänga en gammal rutten filt som Jade kräkts på för sista gången. Att hon sedan gnagt en massa hål i den var det som fällde avgörandet (den låg tidigare i hennes biabed och har hamnat i tvättkorgen pga närkontakt med halvsmält sork.) Upp till lägenheten igen. Just vid detta tillfälle så är jag inte säker på att jag skulle kunna stava mitt eget namn. Med vovven i knäet surfar jag runt på nätet och läser foruminlägg. När man klickar på refresh och önskar att det inte ska finnas några nya inlägg för att man är för trött för att läsa dem är man mer än lovligt dum.

Nästa runda nere i tvättsugan följer lilla svart med på. Tänkte nämligen öva lite freestyle-slalom (gå mellan mina ben) medan centrifugen får arbeta. Jadie nosar, letar och städar medan jag tar ut tvätten. Bakom tvättmaskinen har hon hittat mycket gott förr om tiden. Barnsockar, örngott, klädnypor, listan kan göras lång. Min lilla klickerskadade vovve blir som tokig då klickern kommer fram. Det backas, läggs, backas liggandes, sitts och snurras runt. Lockar lite lätt med kättfärsbulle (klickerfusk, jag vet, men äsch, liksom) och hon springer igenom där hon ska *klick* Godis! Sedan testar hon att backa någon gång till innan hon greppar övningen ordentligt. I slutet behövde jag inte ens luta mig fram som en fällkniv och locka. Hur nöjd & stolt blir man då?

Fortfarande trött som en björn i december sätter jag mig i soffan för att titta på American Idol, det enda som jag tror att min hjärna klarar av att först handlingen i just då. Bredvid mig ligger liten hund och gnager effektivt i sig ett par av mina trosor. Grenlöst är inte alltid så sexigt som sexbutikerna på Andra långgatan försöker få oss att tro. Det slår mig att detta kan vara en av anledningarna till att jag känner att jag saknar en massa sockar. Vad är tvättmaskinen mot en liten dp? Så vitt jag vet kan det bo små dps i tvättmaskinerna som snor sockar när det behagar dem. Tar av henne trosorna, inte för att hon inte ska gnaga på dem, utan för att jag inte vill att hon ska sätta i sig en för stor bit och falla död ner medan jag går ned till tvättstugan för att vika tvätt. Oförståned vovve voffar när jag går. Hon vill ju också går ner och leka dessutom är ju det superkul att gruffa runt i den torktumlravarna tvätten.

Nu har jag äntligen vaknat så pass mycket till liv att jag kan fokusera en tanke igen. Jade har fått sitt kvällsmål och är en nöjd liten hund som snusar i mattes knä. Jag har en sista runda ner i tvättstugan för att hämta upp filtarna som tvagats rena. Tror att vovven kommer att få följa med ner då. Jag vet iofs inte om det ens är tillåtet att ta med hund till tvättstugor. Jade har fått följa med mig dit sedan hon var nyinflyttad liten valp (bullrig miljöträning.) Man kan kanske inte säga att hon gillar centrifugen, men när vi tränar i korridoren så bry hon sig inte det minsta. Grannarna bryr sig inte heller. De flesta tycker till och med att det är kul med lilla bus i tvättstugan. Ingen kan försvara en mot klädnypor som hon kan. Nää, nu är det dags att vandra neråt igen.