Äntligen!
Säga vad man vill, men borta bra, hemma bäst! Visst är det trevligt att hälsa på föräldrarna uppe i norr, men det är ändå skönast att sova i sin egen säng. Att min säng är 120 cm bred och bäddsoffan uppe i norr endast 80 cm bred gör att både jag och Jade kan bre ut oss efter bästa förmåga. Tror att den lilla kråkan har någon inbyggd dna-chip-skunk-ide om att sova dagtid = vara liten som en ostkrok, sova nattid = spreta åt alla håll samtidigt. Trångt blir det iallafall...
Vi åkte hem i förrgår. Flyg hela vägen denna gång. Snabbt och effektivt, ja, om man nu bokat i tid och inte som jag i sista stund. Under tids- & pengapress hade jag och kråkan sju timmar att slå ihjäl på Arlanda. Hmmm, tror inte det... Vi åkte raskt in till Linda som tillsammans med sin Christian och de två dvärgpinschrarna Dini & Jawa driver Pets in Town, http://www.petsintown.se/ i Gröndal. Både jag och Linda var lagom mossiga, men vi sörplade kaffe och hade trevligt ändå. Hur kommer det sig att man som hundägare alltid är så fruktansvärt sexig? Life on the wild side är att gå ut med endast en bajspåse.
Lilla röda Dini var i slutet av löpet och var av förklariga skäl lite slö. Jade var manisk, inte hyperaktiv som vanligt (dp, lixom) utan klättra på väggarna, slåss över mat, yla som en varg hysterisk. Hon lugnade ner sig först efter att vi gick en promenad strax innan vi skulle åka tillbaka till flygplatsen. Så lagom dags då... Mini-Jawa var oxå i gasen. Stackars Dini låg nog i sin korg tillsammans med sin gossehund och tänkte -Inte en till liten skällig svart sak.
Även om man bara slappar runt i en djuraffär så befinner man ju just sig i en djuraffär. Massor av nicea saker att pröva & shoppa. Jade är nu mer ägare till ett as-snyggt brett rött läderhalsband från Pritax och ett brunt halvstryp med diskreta silvernitar från Request. Snyggaste kråkan in da hood! Lite snåplocks-gotte-gotte blev det ju oxå. Som vanligt. Här som jag hade tänkte shoppa loss på MyDog. Fast det är klart... Jag är supernöjd så ingen skada skedd.
Imorgon bär det förresten av till nyss nämnda utställning. Kråkan ska studsa runt i ringen för första gången sedan i mars förra året. Spännande! Nu hoppas vi bara att det går bra. Inte bara resultatsmässigt utan också i övrigt. Kråkan har utvecklat en lite tuffare attityd till andra jyckar sedan hon blev biten av en rasfrände på väg upp till Stockholm i höstas. Ok, visst är det ett I-landsproblem att min hund gruffar tillbaka när någon gruffar mot henne, men det är ganska nytt och oväntat så jag blir lika förvånad varje gång. Hon försökte sätta åt Dini i hennes egen butik (ja, according to Dini alltså) när vi var där. Detta från hunden som för någon månad sedan skulle ha lagt sig på rygg samtidigt som hon viftade på svansen av lycka... Tja, hon är fortfarande knäpp.
Nu ska det packas inför morgondagen. Vatten, utställningskoppel, stol till matte och... godis?
Vi åkte hem i förrgår. Flyg hela vägen denna gång. Snabbt och effektivt, ja, om man nu bokat i tid och inte som jag i sista stund. Under tids- & pengapress hade jag och kråkan sju timmar att slå ihjäl på Arlanda. Hmmm, tror inte det... Vi åkte raskt in till Linda som tillsammans med sin Christian och de två dvärgpinschrarna Dini & Jawa driver Pets in Town, http://www.petsintown.se/ i Gröndal. Både jag och Linda var lagom mossiga, men vi sörplade kaffe och hade trevligt ändå. Hur kommer det sig att man som hundägare alltid är så fruktansvärt sexig? Life on the wild side är att gå ut med endast en bajspåse.
Lilla röda Dini var i slutet av löpet och var av förklariga skäl lite slö. Jade var manisk, inte hyperaktiv som vanligt (dp, lixom) utan klättra på väggarna, slåss över mat, yla som en varg hysterisk. Hon lugnade ner sig först efter att vi gick en promenad strax innan vi skulle åka tillbaka till flygplatsen. Så lagom dags då... Mini-Jawa var oxå i gasen. Stackars Dini låg nog i sin korg tillsammans med sin gossehund och tänkte -Inte en till liten skällig svart sak.
Även om man bara slappar runt i en djuraffär så befinner man ju just sig i en djuraffär. Massor av nicea saker att pröva & shoppa. Jade är nu mer ägare till ett as-snyggt brett rött läderhalsband från Pritax och ett brunt halvstryp med diskreta silvernitar från Request. Snyggaste kråkan in da hood! Lite snåplocks-gotte-gotte blev det ju oxå. Som vanligt. Här som jag hade tänkte shoppa loss på MyDog. Fast det är klart... Jag är supernöjd så ingen skada skedd.
Imorgon bär det förresten av till nyss nämnda utställning. Kråkan ska studsa runt i ringen för första gången sedan i mars förra året. Spännande! Nu hoppas vi bara att det går bra. Inte bara resultatsmässigt utan också i övrigt. Kråkan har utvecklat en lite tuffare attityd till andra jyckar sedan hon blev biten av en rasfrände på väg upp till Stockholm i höstas. Ok, visst är det ett I-landsproblem att min hund gruffar tillbaka när någon gruffar mot henne, men det är ganska nytt och oväntat så jag blir lika förvånad varje gång. Hon försökte sätta åt Dini i hennes egen butik (ja, according to Dini alltså) när vi var där. Detta från hunden som för någon månad sedan skulle ha lagt sig på rygg samtidigt som hon viftade på svansen av lycka... Tja, hon är fortfarande knäpp.
Nu ska det packas inför morgondagen. Vatten, utställningskoppel, stol till matte och... godis?
MH spindeldiagram
När nu Svenska kennelklubben (skk) är fullt upptagna av World dog show (wds) som går av stapeln första veckan i juli och därför med rätta prioriterar dessa arrangemang istället för registrering av MH-resultat så har jga helt sonika räknat ut ett eget spindeldiagram så man kan se hur Jadisen förhåller sig till rasen i övrigt. Vad man kan hitta på med en dator & en överstrykningspenna. =D
Det gröna är Jade och den röda linjen är medelvärdet på alla dvärgpinschrar som gått MH i samma åldersgrupp.
Snyggisen fick en trea i snitt på Nyfikenhet/Orädsla. På Aggressitivitet blev det 1,3 (näst lägst möjliga) och på socialitet en fyra. Inte direkt rastypiskt restriktiv min lilla hjärte-kråka. Jaktintresse 2,75 och Lekfullhet 2 förvånade mig desto mer. Hade nog trott på lägre snitt för jakt och högre för lek. Ute i naturen jagar hon inte alls, kanske någon enstaka duva eller sädesärla som saknar förstånd och vilja att leva. Well, en och annan sork har hon ju iofs tagit... så det kanske stämmer iallafall. På sista leken vet jag att hon var trööööött efter att ha jagat möss en hel natt och gått MH. Hade hon lekt lika dant som hon gjorde på första så hade snittet bivit en trea istället och det känns "mer Jade."
Det gröna är Jade och den röda linjen är medelvärdet på alla dvärgpinschrar som gått MH i samma åldersgrupp.
Snyggisen fick en trea i snitt på Nyfikenhet/Orädsla. På Aggressitivitet blev det 1,3 (näst lägst möjliga) och på socialitet en fyra. Inte direkt rastypiskt restriktiv min lilla hjärte-kråka. Jaktintresse 2,75 och Lekfullhet 2 förvånade mig desto mer. Hade nog trott på lägre snitt för jakt och högre för lek. Ute i naturen jagar hon inte alls, kanske någon enstaka duva eller sädesärla som saknar förstånd och vilja att leva. Well, en och annan sork har hon ju iofs tagit... så det kanske stämmer iallafall. På sista leken vet jag att hon var trööööött efter att ha jagat möss en hel natt och gått MH. Hade hon lekt lika dant som hon gjorde på första så hade snittet bivit en trea istället och det känns "mer Jade."
Bättre sent än aldrig...
Det var ett tag sedan sist... Glömmer bort att blogga för att jag glömmer att jag har en blogg. Ska försöka att skriva något på mina lediga dagar nu i sommar. Genom att man pluggar resten av året så betyder det att man måste jobba än mer under sommaren. Ingen rast, ingen ro och inga pengar (tjänar man för mycket så ryter csn ifrån till hösten...)
Jag och lillsnufsan är iallafall uppe i mina hemtrakter i Norr. Det var ett bra tag sedan jag var uppe innan midsommar och jag har därför glatt förträngt hur mycket mygg som flaxar omkring i juni. Hugas, själv är jag så gott som imun mot blodsugande kryp, men lilla svart får massor av hemska bett, helst på magen. Eller så är det bara så att de syns bäst där. Stackars liten *snyft* Ska inhandla ett bättre myggmedel nu på eftermiddagen i hopp om att hon ska fredas liiiite mer. Tänkte även köpa in en lång löplina. Liten men tuff drar annars iväg till grannarna och voffar på dem i tron att allt hon ser tillhör "vår" flock. Tur att hon inte ser så mycket då hon bara är en tvärhand hög.
Resan hit gick alldeles utmärkt. Jadisen lärde sig att öppna sin låsta canvasbur inifrån och jag lärde mig att knö ner liten tyst protesterande hund med en hand, flygplansbord nedfällt och kaffe i den andra handen. En kunskap så god som någon. Höll på att skriva att jag söp bort hennes koppel på Arlanda, men inte ens en dp-ägare dricker så mycket klockan nio på morgonen. Nä, hade helt enkelt för många saker i mina händer, för visst är det så att handbaggage & handväska inte är samma sak, den ena räknas inte och den andra innehåller liten hund. Hade oxå tidningar, påse med nyinköpt godis & en massa annat jox (läs; biljett, id-kort och plånbok) att hålla ordning på. När jag ska boarda (hmm, kan inte vara ett riktigt ord, eller?) så ställer jag ned den ny-inknödda Jade för att kunna fixa och dona med alla säkerhetsåtgärder som tillkom efter 9/11. När jag tittar ned igen efter 45 sekunder, en minut, så rullar "handbaggaget" runt på golvet. Knasråttan leker cirkus i liten väska. Misstänker att det är här som jag förlorar kopplet då jag försöker få kontroll på situationen.
Som vanligt så har Jadisen blivit kinkig med maten här uppe. Normalt brukar hon ändå tugga i sig sina kulor, men det tar lite längre tid. Hemma går det ju på ca en minut (skojar inte!) men här tar det ca fem till tio minuter. Brukar det ta kanske jag ska skriva, för nu matvägras det. Lillpyret började nämligen löpa första natten här uppe och har varit allmänt hängig och slö, ja, för en dp alltså. Hon äter inte alls i köket. Tttar inte ens på maten. Om man leker sök ute så kanske, ibland, någon gång, tuggar hon i sig en halv prtione eller så. Problemet är ju att jag har nada koll på hur mycket hon får i sig då. Fast hundar svälter sig inte till döds, så hon kommer garanterat att överleva även detta. Vi får väl se hur det blir efter löpet.
Ja, det är äntligen här! Löpet som jag väntat på sedan april. Liten, trött och lite skällig är väl tre ord som beskriver situationen. Ja, och blodig förstås. Hon springer omkring inne med sitt tikskydd från Gustav&Evita. Inte alltför förtjust i det, men protesterar inte högljudt iallafall. Måste säga att jag undrar vart allt blod kommer ifrån. Det är omöjligt att så mycket ryms i en så liten varelse. Har hon extra depåer i öronen? eller är det den där höga manken som rymmer både ett och annat jag inte vet om?
Även om vovven är trött och slut så tränar vi på som vanligt. Igår ställde vi upp som buffe för traktens alla mygg när jag la ett blodspår till pyret. Hälvvägs igenom ville jag nästan skrika åt henne att skynda sig och inte vara så lugn & metodisk, fast som god ex-curlingmatte så led jag i tystnad. När klöven var funnen så var det en nöjd liten råtta som sprang hela vägen hem till stugan med sin skatt. Hon visade glatt upp den för mina föräldrar som ohhhade och ahhhade fast de tyckte den var asäcklig. Vi har även börjat träna agility-slalom (aka zick-zack för oss, då slalom betyder gå mellan mina ben freestyle-stil.) Vad kan jag säga? att börja träna nytt med en matvärgrande löptik... Någonstans så tror jag att jag behöver fundera igenom detta lite mer, fast, nää, varför det? *lalalalabingo*
Slut med uppdateringar för idag, mer kommer redan imorgon. Har fyra dagars ledighet ~ Tjoho!
Jag och lillsnufsan är iallafall uppe i mina hemtrakter i Norr. Det var ett bra tag sedan jag var uppe innan midsommar och jag har därför glatt förträngt hur mycket mygg som flaxar omkring i juni. Hugas, själv är jag så gott som imun mot blodsugande kryp, men lilla svart får massor av hemska bett, helst på magen. Eller så är det bara så att de syns bäst där. Stackars liten *snyft* Ska inhandla ett bättre myggmedel nu på eftermiddagen i hopp om att hon ska fredas liiiite mer. Tänkte även köpa in en lång löplina. Liten men tuff drar annars iväg till grannarna och voffar på dem i tron att allt hon ser tillhör "vår" flock. Tur att hon inte ser så mycket då hon bara är en tvärhand hög.
Resan hit gick alldeles utmärkt. Jadisen lärde sig att öppna sin låsta canvasbur inifrån och jag lärde mig att knö ner liten tyst protesterande hund med en hand, flygplansbord nedfällt och kaffe i den andra handen. En kunskap så god som någon. Höll på att skriva att jag söp bort hennes koppel på Arlanda, men inte ens en dp-ägare dricker så mycket klockan nio på morgonen. Nä, hade helt enkelt för många saker i mina händer, för visst är det så att handbaggage & handväska inte är samma sak, den ena räknas inte och den andra innehåller liten hund. Hade oxå tidningar, påse med nyinköpt godis & en massa annat jox (läs; biljett, id-kort och plånbok) att hålla ordning på. När jag ska boarda (hmm, kan inte vara ett riktigt ord, eller?) så ställer jag ned den ny-inknödda Jade för att kunna fixa och dona med alla säkerhetsåtgärder som tillkom efter 9/11. När jag tittar ned igen efter 45 sekunder, en minut, så rullar "handbaggaget" runt på golvet. Knasråttan leker cirkus i liten väska. Misstänker att det är här som jag förlorar kopplet då jag försöker få kontroll på situationen.
Som vanligt så har Jadisen blivit kinkig med maten här uppe. Normalt brukar hon ändå tugga i sig sina kulor, men det tar lite längre tid. Hemma går det ju på ca en minut (skojar inte!) men här tar det ca fem till tio minuter. Brukar det ta kanske jag ska skriva, för nu matvägras det. Lillpyret började nämligen löpa första natten här uppe och har varit allmänt hängig och slö, ja, för en dp alltså. Hon äter inte alls i köket. Tttar inte ens på maten. Om man leker sök ute så kanske, ibland, någon gång, tuggar hon i sig en halv prtione eller så. Problemet är ju att jag har nada koll på hur mycket hon får i sig då. Fast hundar svälter sig inte till döds, så hon kommer garanterat att överleva även detta. Vi får väl se hur det blir efter löpet.
Ja, det är äntligen här! Löpet som jag väntat på sedan april. Liten, trött och lite skällig är väl tre ord som beskriver situationen. Ja, och blodig förstås. Hon springer omkring inne med sitt tikskydd från Gustav&Evita. Inte alltför förtjust i det, men protesterar inte högljudt iallafall. Måste säga att jag undrar vart allt blod kommer ifrån. Det är omöjligt att så mycket ryms i en så liten varelse. Har hon extra depåer i öronen? eller är det den där höga manken som rymmer både ett och annat jag inte vet om?
Även om vovven är trött och slut så tränar vi på som vanligt. Igår ställde vi upp som buffe för traktens alla mygg när jag la ett blodspår till pyret. Hälvvägs igenom ville jag nästan skrika åt henne att skynda sig och inte vara så lugn & metodisk, fast som god ex-curlingmatte så led jag i tystnad. När klöven var funnen så var det en nöjd liten råtta som sprang hela vägen hem till stugan med sin skatt. Hon visade glatt upp den för mina föräldrar som ohhhade och ahhhade fast de tyckte den var asäcklig. Vi har även börjat träna agility-slalom (aka zick-zack för oss, då slalom betyder gå mellan mina ben freestyle-stil.) Vad kan jag säga? att börja träna nytt med en matvärgrande löptik... Någonstans så tror jag att jag behöver fundera igenom detta lite mer, fast, nää, varför det? *lalalalabingo*
Slut med uppdateringar för idag, mer kommer redan imorgon. Har fyra dagars ledighet ~ Tjoho!
