Mattes ögonsten

Oj så vi flaxat runt i helgen. Blir slut bara av att tänka på det. I fredags så åkte vi till Öland, på lördagen gick vi MH för att sedan åka hem till Göteborg igen. Slutligen så var vi på dp-träff och till Värnamo i söndags.

Jag och Sanna skulle ju ge oss iväg till östkusten med 10.50-tåget, men när vi står med handen på tågdörren så tuffar det retligt iväg!! GAHH!! Efter mycket spring mellan sjs information och bussbiljettförsäljare, så lyckades vi boka biljetter på 13.30-tåget. Denna gång satt vi på perongen och väntade. Här skulle inga fler tåg missas! På grund av lokfel så var det inte ett X2000 som kom utan ett vanligt snigeltåg. På väg mot Skåne fick vi upplysningen att vi inte skulle hinna i tid för vårt byte. Great... Snigeltåget kom in hela två minuter efter connectionen till Kalmar/Alvesta hade tuffat ut från perongen. Vänta på alla oss som skulle vidare till Kalmar? Not on your life!

Vi ställde oss raskt i kön till informationen för att få reda på hur vi nu skulle göra. Fast vi varit snabba som illrar så var det en lååång kö att vänta i. Turligt nog för oss så har Sanna bra hörsel och hörde att expediten sa till de som stod än längre fram att om de sprang så skulle de hinna med 15.57-tåget till Alvesta och vara i tid till förbindelsen till Kalmar. Ruuuun!!! Övernattsväska på axeln, hund under armen och småjoggandes uppför rulltrapporna hann vi precis fram till tåget. Så precis att vi var tvugna att hoppa på innan djurvagnen och gå genom restaurangvagnen för att komma dit. Puh! Efter dessa två missade tåg så gick resten av resan snabbt och effektivt.

Både Ernst & Kerstin mötte oss på perongen i Kalmar. Med sig i bilen hade de alla stora hundarna dvs pinschrarna Bella "the bus" & Ollie "the cool" samt mamma Angel "the korv" sorry världens bästa mamma.) Klokt och förståndigt då detta gjorde att vovvarna hann vänja sig vid varandra innan de blev släppta på gården. Hemma hos Kerstin & Ernst mötte vi deras dotter och måg samt två sööööta tio veckors valpar efter Cindra och pappa Nemo. Hjärtat verkligen smalt när man såg dessa två bustroll springa runt. Jättecharmiga och modiga grabbar med vacker röd färg. Sanna ville hemskt gärna ta med en hem, men Allie visade vad hon (och husse!) tyckte om den saken. Den damen blev så stött att hon adopterade mig som matte istället, överger du mig så överger jag dig. Sedan sprang Jade & Allie runt som skjutna ur en kanon med en liten röd fjant efter sig. Såg så kul ut. Det rusades och rasades långt in på kvällen.

Under natten sov jag inte speciellt bra. Allt på grund av Jade, den modiga vakthunden, som väckte hela huset två gånger för att någon annan än jag vände sig i sin säng. Och skäller en hund, skäller alla hundarna. Klockan tre på natten så börjar man seriöst fundera på den ryska tradionen av de-barking. När Jade inte skällde tassade hon omkring i vardagsrummet (vi sov på sofforna där inne) gjorde små ruscher, försökte gräva fram något från grinden ut till kontoret, hoppa upp i sängen för att hitta en bra sovplats och sedan ner på golvet för att springa runt igen. Ingen lugn och ro i den kroppen natten mot lördag. På morgon fick jag dock svaret på varför hon sprungit upp & ner. Hon hade jagat möss! Vi hade ställt väckarna på 05.30 men redan vid fem så gav jag upp på att få en blund i ögonen och gick upp med Jadie i hasorna. Inte den bästa förberedelsen in för en mentalbeskrivning man kan ha, med andra ord. Dessutom så hade smhi utlovat regn & rusk.

När vi vid sju-tiden kom fram till brukshundsklubben var både jag och knyttet mer än lovligt trötta. Jag och Sanna gick en kort skogspromenad med småtjejerna och satte oss på baksidan av klubbhuset med var sin kopp kaffe. Inget regn än så länge, men molen såg hotfulla ut. Medan jag kollade in MH-banan vaktade Sanna & Allie Jadie, den ylande vargen. Sedan vaktade jag Allie, den exemplariska sötnosen, då Sanna följde med runt på Jenny & Zafirs MH. Efter Zafir var det min och knyttets tur att beträda banan. Du kan läsa hur det gick i inlägget MH.

Huga så trötta vi var efteråt. Vi satte oss i husvagnen och pratade med helsyster Jassys husse & matte, Jörgen & Liv. Eller jag pratade, Jadie försökte sova utan framgång. Superslut liten dp till och med morrade lite åt valparna som envisades med att hålla henne vaken med sitt bus. Under tiden vi satt där inne började regnet att stå som spön i backen. Kan inte ha varit speciellt trevligt för de som hade kvar att gå banan som tex Jassy.

Hemresan var betydligt mindre eventfull än ditresan. Två små hundar kurrade ihop sig likt ostkrokar och sussade sött nästan hela vägen. Deras mattar pratade om ditt & datt nästan hela vägen och längta efter mat, pga av en tidigare olycka så hade de inte personal nog att ha öppet restaurangvagnen. Vi kom hem trötta men nöjda strax innan 22.00. När jag och Jade ställer oss för att vänta på spårvagnen nosar den lilla damen lite här, lite där för att slutligen rulla runt på en härligt doftande fläck. Välkommen hem, liksom!