Två år med Jade
Vad tiden går samtidigt som den står stilla. Ett sant problem för kvantfysiken. Jag & kråkan firar nu två år tillsammans. Två år!! Det var ju bara igår jag hämtade henne. Hur gick det till? Och är rynkorna jag fått under denna tid på något sätt relaterade till lilla svart? Man inser att man börjar bli gammal då ens förhållande till botox förändras. Från att vi ca 21 års ålder tänka "Spruta in nervgift? eewww!" via 28:as "Var och en får ju göra det de känner för." till 30++:s "Hmmm, vad kan det kosta egentligen..?" Hur kan så pass lång tid bara rusa iväg sådär? Vi har ju inte ens hunnit börja på agility än!
Det kvantmekaniska i tillvaron är att jag inte kommer ihåg tiden utan Jade (till skillnad från tiden utan rynkor som jag fortfarande delude:ar mig att tro att jag lever i. Döm om min förvåning varje morgon när jag ser min osminkade bild i spegeln.) Resor, fester, vänner och andra saker som pre-dates Jadies förvånar mig ständigt. När man fnular och funderar men hur löste jag hundpassningen då? och kommer på att då är ca tre år innan kråkan ens föddes. Ingen hund, ingen passning. Tillika dog drömmen om en stor takvåning i innerstaden samma dag som kråkan klev in i mitt liv. Nu drömmer jag om ett hus på landet med appelplan, lada för agilityträning på vintern och flera hektar skog för promenad & viltspår. Snacka om helomvändning.
Dammade av mina skor här om veckan och förvånads över dess antal, samt att så många hade höga klackar. Behöver jag säga att de predates Jade? Nu är det gåriktiga, vattentäta och förmåga att ta på utan krussiduller som prioriteras, inte färg, form och mode. Jag har uner dessa två år (ok, första två veckorna) gett upp på ljusa kläder då det inte går att dölja vare sig små svarta hårstrån eller tassavtryck. Det enda sättet att få bort de svarta hårstråna är att torktumla shajten så där försvinner fler material. Fleece har dessutom blivit en del av min vardag. Passform? Yeah right! Antal fickor? Ohhh! Här ryms ju mobil, bajspåsar, näsdukar, godis, klicker, cigg, koppel, leksak, plånbok, etc. Fast jag kommer aldrig (!!!) att köpa eller synas i Foppatofflor eller midjeväska. Någonstans får man faktiskt dra gränsen.
Sedan har vi tvärtom tids-tankarna (tillbaka till kvantfysiken.) Har jag verkligen bara känt dessa personer i mindre än två år? Du måste skoja! De flesta hundvänner vi umgås med är ju dp-ägare och det är kanske därför som man passar så bra ihop oberoende av ålder, kön och bakgrund, för det är ju tyvärr sant som man säger; sådan matte, sådan hund. Min älskade lilla kråka är ju inte den skarpaste kniven i lådan. Söt & snäll, men inte helt bright, har en slight ätstörning (eller som min bror sa kring jul "Hon skulle sälja dig och sin själ för en havrefras.") och totalt adhd-störd. *ohh ser något som glimmar brb.*
Glitter & Glamour, stenar & paljetter. Hur kommer det sig att jag inte pysslat ihop ett Jadehalsband till Jadies än? fast det var ju inte det vi prtade om... Well, som sagt, sådan matte sådan hund. Undrar om jag har något gott undanstoppat i skafferiet?
Det kvantmekaniska i tillvaron är att jag inte kommer ihåg tiden utan Jade (till skillnad från tiden utan rynkor som jag fortfarande delude:ar mig att tro att jag lever i. Döm om min förvåning varje morgon när jag ser min osminkade bild i spegeln.) Resor, fester, vänner och andra saker som pre-dates Jadies förvånar mig ständigt. När man fnular och funderar men hur löste jag hundpassningen då? och kommer på att då är ca tre år innan kråkan ens föddes. Ingen hund, ingen passning. Tillika dog drömmen om en stor takvåning i innerstaden samma dag som kråkan klev in i mitt liv. Nu drömmer jag om ett hus på landet med appelplan, lada för agilityträning på vintern och flera hektar skog för promenad & viltspår. Snacka om helomvändning.
Dammade av mina skor här om veckan och förvånads över dess antal, samt att så många hade höga klackar. Behöver jag säga att de predates Jade? Nu är det gåriktiga, vattentäta och förmåga att ta på utan krussiduller som prioriteras, inte färg, form och mode. Jag har uner dessa två år (ok, första två veckorna) gett upp på ljusa kläder då det inte går att dölja vare sig små svarta hårstrån eller tassavtryck. Det enda sättet att få bort de svarta hårstråna är att torktumla shajten så där försvinner fler material. Fleece har dessutom blivit en del av min vardag. Passform? Yeah right! Antal fickor? Ohhh! Här ryms ju mobil, bajspåsar, näsdukar, godis, klicker, cigg, koppel, leksak, plånbok, etc. Fast jag kommer aldrig (!!!) att köpa eller synas i Foppatofflor eller midjeväska. Någonstans får man faktiskt dra gränsen.
Sedan har vi tvärtom tids-tankarna (tillbaka till kvantfysiken.) Har jag verkligen bara känt dessa personer i mindre än två år? Du måste skoja! De flesta hundvänner vi umgås med är ju dp-ägare och det är kanske därför som man passar så bra ihop oberoende av ålder, kön och bakgrund, för det är ju tyvärr sant som man säger; sådan matte, sådan hund. Min älskade lilla kråka är ju inte den skarpaste kniven i lådan. Söt & snäll, men inte helt bright, har en slight ätstörning (eller som min bror sa kring jul "Hon skulle sälja dig och sin själ för en havrefras.") och totalt adhd-störd. *ohh ser något som glimmar brb.*
Glitter & Glamour, stenar & paljetter. Hur kommer det sig att jag inte pysslat ihop ett Jadehalsband till Jadies än? fast det var ju inte det vi prtade om... Well, som sagt, sådan matte sådan hund. Undrar om jag har något gott undanstoppat i skafferiet?
Kommentarer
Postat av: http://www.promofunding.partners/webinar/
click here for the greatest credit scores available
Trackback
