Bulltjuven
Jag har närt en tjuv vid min barm! En ögontjänare av extraordinär kvalitet. Jade har upptäckt bullar och gör allt för att komma över dessa godsaker. Igår kväll försökte hon stjäla en ur handen på min kusin. Hennes bullkupp gick dock inte hem så hon försökte med nästa trick på repertoaren, se söt ut samtidigt som man, i ordning, sitter, ligger och till sist backar. Inget fungerar. Nu tänker matte att genom att jag har en snäll och vältränad hund så är saken over and done with. Hur fel kan man ha? Nä, min hund har lärt sig otyg av de andra hundarna på gården. Nu lägger man sig likt en krokodil i väntan på en gnu, stilla som en stock. Bara ögonen syns över vattenytan, eller som i Jades fall, hennes fladdermusliknande öron över filten. När min kusin ska hem och vi går ut i hallen för att kramas hejdå så slår hon till. En bulle åt folket! Eller iallafall den lilla svartat hunden. Hon är dock inte helt förhärdad och vågar därför inte ställa sig på bordet. Baktassarna är fortfarande kvar i soffan, för egentligen så är man ju en snäll och lydig hund.
Hur vet jag detta? Jo, för idag har man försökt med samma trick! Hade påskfika här hemma med några vänner. Har man bakat så vill man ju sprida sin huslighet. Igen så väntar hon tills dess besökarna ska ge sig iväg. Denna gång är det lite trängre i hallen så jag står i dörröppningen till vardagsrummet. I ögonvrån ser jag en liten svart sak som rör sig där hon inte ska vara, lika snabbt är hon borta. Jag vänder mig helt om och ser hur det bakom soffbordet dyker upp en tjuvaktig skata. När den lilla skatan ser att matte upptäckte en så backar hon tillbaka bakom soffbordet samtidigt som hon försöker sätta i sig bullen med papper och allt. Får tag i både bulle och hund samtidigt som jag säger Loss! Fungerar så där bra. Vovven vet att hon inte kommer att få tillbaka sin skatt och är inte helt med på noterna. Efter någon sekund ger hon iallafall upp och viftar glatt på svansen. Ibland undrar jag hur det står till i huvudet på henne...
Vilket osökt leder oss in på det stundande MH:et. Vi "tränar" för fullt. Ja, så mycket man nu kan träna på en beskrivning. Det är väl snarare min attityd till vardagen det handlar om. En snögubbe på gården blir spökträning, väntan på spårvagn blir aktivitetsnivå och påsksmällarna som skjuts på innergården skottprov eller ljudkänslighet. Jakt och Avståndslek har vi snarare anti-träning på. Nej, man ska inte springa efter smådjur eller små barn. Nej, inte heller hoppa på främlingar för att kolla om de har godis i fickan. Klicker och kokt kyckling är vår vän i vardagen. Fast kanske inte så mycket klickern längre. Jadie vet vid det här laget att när vi får möte av joggare eller annat löst knytt så får man godis om man går fin bredvid matte. Hon är faktiskt riktigt duktig på att gå fint. Hmm, undrar om vi ska lägga all skvallerträning under rubriken ringträning? Två för samma pris som en, liksom.
Nä, slut för idag. Mer nojor angående löp, MH och tjuvaktiga kråkor utlovas en annan dag.
Hur vet jag detta? Jo, för idag har man försökt med samma trick! Hade påskfika här hemma med några vänner. Har man bakat så vill man ju sprida sin huslighet. Igen så väntar hon tills dess besökarna ska ge sig iväg. Denna gång är det lite trängre i hallen så jag står i dörröppningen till vardagsrummet. I ögonvrån ser jag en liten svart sak som rör sig där hon inte ska vara, lika snabbt är hon borta. Jag vänder mig helt om och ser hur det bakom soffbordet dyker upp en tjuvaktig skata. När den lilla skatan ser att matte upptäckte en så backar hon tillbaka bakom soffbordet samtidigt som hon försöker sätta i sig bullen med papper och allt. Får tag i både bulle och hund samtidigt som jag säger Loss! Fungerar så där bra. Vovven vet att hon inte kommer att få tillbaka sin skatt och är inte helt med på noterna. Efter någon sekund ger hon iallafall upp och viftar glatt på svansen. Ibland undrar jag hur det står till i huvudet på henne...
Vilket osökt leder oss in på det stundande MH:et. Vi "tränar" för fullt. Ja, så mycket man nu kan träna på en beskrivning. Det är väl snarare min attityd till vardagen det handlar om. En snögubbe på gården blir spökträning, väntan på spårvagn blir aktivitetsnivå och påsksmällarna som skjuts på innergården skottprov eller ljudkänslighet. Jakt och Avståndslek har vi snarare anti-träning på. Nej, man ska inte springa efter smådjur eller små barn. Nej, inte heller hoppa på främlingar för att kolla om de har godis i fickan. Klicker och kokt kyckling är vår vän i vardagen. Fast kanske inte så mycket klickern längre. Jadie vet vid det här laget att när vi får möte av joggare eller annat löst knytt så får man godis om man går fin bredvid matte. Hon är faktiskt riktigt duktig på att gå fint. Hmm, undrar om vi ska lägga all skvallerträning under rubriken ringträning? Två för samma pris som en, liksom.
Nä, slut för idag. Mer nojor angående löp, MH och tjuvaktiga kråkor utlovas en annan dag.
Kommentarer
Trackback
