Mattes ögonsten

Igår har jag varit borta i Floda. Det innebär att den lilla svart inte kunde vara hemma. Hon skulle ha fått vara själv på tok för länge, så jag hörde runt lite under påskhelgen vem som kunde tänkas ta hand om en snäll dp med separationsångest. Marie-Louise och Ziri ställde upp i min nöd. Ziri är Jadies halvsyster (samma pappa) och ungefär ett halvår äldre än knyttet. En liten lady som vet vad hon vill, speciellt nu när hon löper. Det är jätteskönt att kunna lämna bort vovven till någon som vet hur en dp beter sig samt har en annan knas-hund som kråkan kan leka med. De måste ha haft jätteskoj, för när vi kom hem så rullade Jadie upp sig i mitt knä och sov som en stock resten av kvällen. Väckte bara upp henne för en sista kisstur innan nattsömnen.

På tal om kiss, så kissade Jade inne på mattan i Ziris kök (ja, för där inne är ju till och med luften Ziris och vi andra andas för att hon tillåter oss.) Man skäms när ens hund gör sådant. Samtidigt så tror jag att det är mycket vanligare än vad folk talar om. Om ens hund markerar inne så anses man vara en dålig matte med en otränad hund och därför vågar man inte berätta när ens inkontinenta knytt gör sådanna misstag. Eller misstag och misstag, det handlar nog mycket om att kissa in ett nytt revir. Alla som har en ras som beskrivs som "Enmanshund" vet vilken dödsångest hunden drabbas av när de blir bortlämnade eller kvarlämnade. Matte stänger dörren till badrummet och utanför sitter den stackars övergivna dobermannen och ylar så att matte ska hitta igen den. När man kommer ut så blir det puss- & viftkalas. "Jag som trodde du hade lämnat mig! Jag trodde jag skulle stanna här för evigt!" Detta tilltrots att man kommit tillbaka VARJE gång. Schåp-hundar, eller som min mamma säger altzeimers-hunden... Nä, visst skäms jag när Jade kissar inne hos andra, men samtidigt så försäkrade Marie-Louise mig om att det inte gjorde något. Och jag vet ju att jag själv inte bryr mig om någon hund kissar inne hos mig. Jag vet också att jag inte är en dålig matte eller att Jade är en osnuten brat, men vad jag logiskt vet och vilka känslotrådar som det dras i är ju inte alltid samma sak. Fast det är klart, det var nog etter pinsammare när hon och Ziri försökte göra valpar...

När jag var till ikea så inhandlade jag lite gossedjur till Jade. En råtta, för varje råttjägare behöver en, en hamster, gnagare som gnagare och en fladdermus, för att hon ser ut som en. Hittills har hon bara fått leka med råttan och den verkar bli en ny favorit. Det far och slängs med den över hela lägenheten. Man blir riktigt glad i hjärtat när man ser henne så bus-lycklig. Ska bli kul i helgen med två pinneträffar, hundutställning (som vi inte ska delta i utan bara heja på kompisarna), bridge & middag hos kompisar samt allsvensk premiär framför tv:n hos andra vänner (tja, växte man upp under 80-talet och ens egen stad saknar fotbollslag så är det ju blåvitt som gäller.) Hur har det förresten blivit så att jag kliver upp tidigare om helgerna än vardagarna? Tror jag måste se över det här så att det inte spårar ur alldeles. Speciellt nu när det ska ställas om till sommartid och allting. 

I fortsättningen kommer jag att försöka uppdatera bloggen varannan eller var tredje dag, bara så att du vet.